...och blir förvånad att andra bara klampar på och inte visa hänsyn.
Jag pratar om änder.
När jag går från arbetet på fredagar har jag samlat bröd, under veckan, som ingen velat ha och går till en dam där det finns fåglar . De blir så glad över att få brödet och kommer ofta springandes och flygandes mig till mötes.
I dag låg det ett helt gäng med änder på vägen bredvid dammen och jag försökte gå försiktigt för att låta dem få ligga kvar i lugn och ro men samtidigt så går folk på som om det inte fanns något där.
Flyttar inte änderna på sig så skulle de lika gärna kunna trampa eller sparka på dem.
Det är så konstig mentalitet för änder är blad det lugnaste djur/fågel som man kan möta och gör #ingen" illa.
Varför ha så bråttom att inte kunna se dessa fina varelser och ta det lugnt så att de känner att det var en vänlig själ som svassade förbi?
I kväll är jag jättetrött och jag tror jag ska gå och lägga mig redan nu.
Om någon läser det önskar jag en god natts sömn och en trevlig helg
ps Jag hoppas att jag ska få komma ut i ljuset i helgen - men jag säger inte att jag får det än bara att jag hoppas ds
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar