Det känns som om den där kontrollerande och rent ut sagt knäppa "jag", som tog över mig fullkomligt under tiden då gunnar lekte med mig, håller på att dö!
Han kan säga vad han vill om det och han kan ha varit mer eller mindre medveten om det - pga sitt missbruk - men lekte med mig gjorde han (och han är ansvarig för det - trots missbruket)
Jag är ansvarig för mitt beteende (trots hur jag blev behanlad)
Hur som helst; det känns som de sista kraftansträngningarna för att hålla kvar mig i det hela har kämpats de sista veckorna - men de sista dagarna (kanske veckan) har de sista andetagen dragits och jag vet inte när det sista kommer att tas men det är inte långt kvar känner jag.
Det känns skönt!
Mycket är ändrat inom mig - och jag känner mig både mer nöjd men också ledsen och tom
men till freds ändå
så konstig känsla!
Jag har inte så mycket att säga faktiskt så jag lämnar det så - för nu....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar