...och jag känner mig fortfarande utkastad i kylan trots att det gått så lång tid.
Innan jag träffade gunnar så kände jag mig inte borta eller att jag saknade något men
kanske jag kände känslaren av att vara som en luffare som inte visste
att han saknade ett hem förrän han hittade det.
Fortfarande tror jag att jag hittade mitt hem men hemmet klarade inte av värmen så
jag blev utkastad och hur jag än bultade och till slut rev i dörren för
att få den att öppnas
så
var jag ute i kylan och nu kändes det kallt även om det aldrig gjort det förr när jag var där.
Jag bara råkade höra den här låten i kväll igen och det visar mig att det är långt kvar innan mina känslor för gunnar är över
(jag visste ju att de inte är över men jag visste inte att de fortfarande är så starka)
Men jag vill inte försöka få honom tillbaka
Jag vill inte ha honom - om inte han inser att av sig själv att han gjort ett misstag och är villig att kämpa för att få mig tillbaka
men inte för att börja om utan för att börja på nytt
Idag är det viktigare för mig att vara i Guds ljus än att försöka vinna någon som inte inser vem han behandlat illa
och vad han har ratat.
Oj, detta blev kanske lite sentimentalt men nej jag bara tar hand om det jag känner och tänker och ärligt så mår jag bra i ljuset!
Tre bra saker med mig själv:
* Leendet som jag gärna delar med mig
* Blicken som ser dig även när du försöker dölja dig
* Förmågan att inte döma om du är ärlig/inte försöker lura mig
(du behöver inte säga sådant du inte vill - men var ärlig när du säger eller gör något)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar