Jo, jag tittar runt ut i skogen då och då och med jämna mellanrum så går jag den så nära att den nästan drar in mig i sig igen men jag vill inte in i den igen jag vill inte dra i skräp där - eller gömma mig i det som den har.
Vill Gud visa mig något från skogen så kommer det ner på vägen och belyses och efter en stund är det borta...
Det som jag inte ska beröra behöver jag inte oroa mig för - och det som jag ska "se i ögonen" får komma till mig på vägen där jag är trygg
Skogen är inget som jag är del av längre.
Jag blev utkastad i skogen när jag föddes och där har jag varit tills något år före jag träffade gunnar
för då började jag gå på vägen - men var då och då upp i skogen igen - och när allt med gunnar hände så blev skogen på något knäppt sätt - även om den gjorde mig illa som alltid och gömde så mycket skit - min trygghet
Men i dag inser jag att skogen var aldrig trygg
Den gömde massor med skit men skiten fanns ju också kvar och den gjorde mig rädd för att synas
idag vill jag bara vandra på vägen och idag känns det som jag går fullt i ljuset också
Jag går fram till någon gren i kanten av skogen och drar i den ibland men om ljuset lyser på mig så kommer jag snart att släppa den för den vill mig bara illa och den vill få mig att gömma mig igen
Det är det största med allt som hänt med gunnar - jag är inte rädd för att synas längre
inte som förr
förr låtsades jag vara orädd idag talar jag om det som jag känner mig rädd för - då syns jag i alla fall
Jag tror att jag är ute i ljuset nu - faktiskt.....jag vet inte riktigt hur eller när det hände men jag är utanför dörren nu....hoppas jag inte går in i mörkret igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar