Ibland undrar jag varför jag inte kan vara som alla andra..
Jag saknar en "egen" vän att ha tid med
Så´nt man gör med en partner (i alla fall om allt i förhållandet är bra)
Men bara för att jag inte är som andra så klarar jag inte av att se någon alls som en möjlig partner
Jag satsade mina känslor på gunnar (och där är de) även om jag inte tänker på honom lika mycket numer
så hindrar "han" mig från att finna/se någon annan
Vissa stunder så saknar jag en vän mer än andra - och våren är en sådan tid därför att man kan göra mer ute på våren och sommaren
men jag saknar vintern också - vi skulle åka skidor ihop bla
Allt som han sa att han skulle göra med mig - saker som jag "lärt" honom - och saker jag önskade
ger han till någon annan nu (jag vet det inte bara tror det) och det känns så jobbigt att jag inte kan
dvs inte klarar av att se någon man som en möjlig partner efter gunnar
Innan såg jag möjliga partner hela tiden. Inte så att jag träffade dem eller tog kontak utan mer att jag var öppen för ett förhållande och nu är jag ständ - fullständigt stängd
och det gör mig ledsen!
Jag sitter inte längre och hoppas på gunnar - eller tänker att det ska bli vi
ändå är jag stängd!
och det gör verkligen ont i mig att jag ska ha förlorat för att jag älskade
Jag behöver skriva av mig - för idag har det varit en lite jobbig dag inom mig
då jag längtade efter att kunna få gå ut - ta en promenad någon stanns, hålla hand och skratta och prata kanske stanna vid ett fik och ta en kaffe i solen tillsammans
Det är jobbigt när jag ser och hör - och läser om andra som har det här som jag verkligen längtade efter när jag träffade gunnar och trodde att jag fått (för han sa att han satsade på mig - inte ville ha någon annan - jag frågade honom rakt ut)
och nu är jag stängd för den möjligheten pga att jag satsade på gunnar
Jag är inte avvundsjuk - eller rättare sagt missundsam till dem som har det - men det gör ont att jag inte hade förmågan att få det också...
Jag är för gammal för att slösa bort mer tid - och ändå så kan jag inte s
Det är inte ens rätt
För den personen som kan satsa på mig är värd att jag kan satsa på honom - och det kan jag inte
Så nu är jag själv - och som idag känner jag mig ensam även om jag de flesta dagarna klarar mig alldeles utmärkt själv så gör det ont att vara bara jag idag....
Jag vet att det här kommer att ge med sig - och jag kommer att känna mig glad med mig själv - men jag ser ingen öppning för en förändring
Det jag har skrivit om de sista dagarna tror jag inte har med det här att göra om någon undrar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar