Grejen med den här människan som jag har problem med är att jag inte velat bry mig - jag har velat få det att funka och att kunna säga ifrån sakta men säkert på ett lika sätt som hon hållt på.
Under ytan så inga andra ser men hon förstår...
Tyvärr så är det så att i lördags så gjorde hon bort sig fullständigt - inte smygande (mer än att det var bara jag som fick ta del av det) som tidigare.
Dessvärre så var sista gången för den här terminen nu i torsdags - så vårt samarbete är över tills i höst
förutom att vi ska ha några möten och planera inför hösten innan dess.
Men hur ska jag kunna planera inför hösten när det här inte är okej?
Det är därför jag är så irriterad på det här - och trött och ledsen - för jag kan inte låtsas som allt är okej - inte ens för det vi gör
som är en bra sak
Det hela är för att jag inte tog tag i det i tid - jag ville inte se (även om jag gjorde det) bara för att låta det vill arbetade med skulle rulla på friktionsfritt....
och nu så känner jag att jag tappat glädjen för det och inte kan fortsätta - inte så länge det här inte är uppklarat i alla fall ....och jag vet inte om jag ska klara upp det, vill klara upp det, orkar klara upp det eller om jag bara ska lämna allt (därför att glädjen är borta).
Det har varit friktioner tidigare med andra människor - men det har varit på andra sätt och inte pga dålig respekt och därför har det kunnats prata om och redas ut....
Hm
Det är med andra ord inte så att det är en händelse som utlöst min besvikelse utan flera som kulmenerade i lördags....
Jag är inte knäpp - det vet jag - men jag vet att det säkert verkade så för dem som läste det jag skrev...
Jag behöver inte förklara mig - men jag vill (för min egen skull)
2 kommentarer:
Förstår att du vill för din egen skull,,,Kram
Det hjälper att skriva jag känner mig mer och mer lugn - och jag börjar känna att jag snart har den vägen jag ska ta klar...
Bara sen att besluta och aggera på det...
:)
Skicka en kommentar