...och så ser allt runtomkring så bra ut så då är det väl som det ska - och jag som är knäpp?
Jag känner mig orättvist behandlad av tillvaron helt enkelt -
för gör jag något så kan hon spela vidare - och verka okej och jag är knäpp
Har man varit med om det jag varit med om med gunnar - och betett som som jag gjorde med/pga honom så börjar man snart att tvivla på sig själv när allt verkar på ytan (inför andra) som om det är okej (det gjorde ju han också - att han sedan spelade på mina känlor var en annan sak - och ingen såg ju för jag kom ju på honom så tidigt att ingen hade kommit in i vår relation än och jag ville inte inte heller det innan jag såg en förändring).
Jag vet att jag inte är överkänslig
Jag vet att det inte är avvundsjuka
Jag vet att jag blir behandlad illa - även om det är lite under ytan
Men ärligt så känner jag mig maktlös!
Ska jag kliva av - eller hur ska jag göra?
Försöker lämna över till Gud
Ge mig sinnesro att förändra det jag kan - vad kan jag förändra och hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar