Hur är det med tanken på en man i mitt liv?
Jag känner inget intresse för att träffa en ny man - och jag klarar mig själv alldeles utmärkt.
Jag var öppen för en man i mitt liv när jag träffade gunnar - och jag släppte in honom ända in i själen - men jag är inte beredd att göra det med en ny man.
Jag känner att jag har stängt mig själv för en sådan möjlighet.
Jag vet inte om det är sorgligt eller om det är det bästa jag kan göra - men så är det i alla fall och jag kan känna en viss känsla av förlust av högsta vinsten (att jag hade den men den blev mig bestulen) men det får mig inte att vilja "spela" igen.
Jag tror inte på en högsta vinst igen för mig.
Jag inser att det finns de som säger/tänker; "hur dum är hon? Fattar hon inte att gunnar var en nitlott?"
Och det är helt okej för mig - för jag inser att det är så det ser ut (och kanske det är så också men jag satsade som det var högsta vinsten och jag orkar inte göra det igen känner jag)
Frågan kom till mig nu - när jag umgåtts med människor som har ett bra förhållande och kan lita på varandra och har varandra till stöd liksom glädje - även om de inte alltid är ense.
Men det blir bra även om jag inte har en man i mitt liv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar