jag har varit såååå uppfylld av det som hände med gunnar - både under tiden det var på gång och allt för lång tid efter och nu så känns det som jag är tom därför att allt verkar ha gett sig iväg.
Det är som om jag blivit kramad av en boaorm - som till sist gett upp för att den inte kunde ha ihjäl mig/få mig avsvimmad - och den slukar mig inte om jag är vid medvetande.
Det är som den slingrar iväg - besviken ...
Och jag kan andas fritt igen - även om jag är något omtumlad ännu.
Det är ganska skönt att sitta i väntrummet och få vänta då - inte behöva göra något alls.
Jag tror trots allt att snart är det något på gång...vad vet jag inte men känslan förebådar något....
Fortsättning följer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar