...genom den här "resan" som till slut har fört mig till ett väntrum....
Jag ser att jag emellanåt är väldigt klok och resonerar med förnuft.
Ibland är förnuftet verkligen förnuft och ibland så har jag "härmat" någon slags
av samhället sett som förnuft (men inte alltid kan ses som verkligt förnuft) och då måste jag
hitta det förnuft som är verklighet för mig (och jag tror faktiskt att när jag tar tag i det så blir det bättre).
Sedan kommer de tillfällen då jag liksom trampar runt i någon slags "gyttja" som jag
bara "trampar och trampar" runt i tills jag är klar med just den "gyttjepölen".
Jag tror att båda är lika viktiga för mig - för att jag ska kunna komma loss...
Idag har jag kommit så långt att jag helt har förlåtit gunnar - även om jag
inte helt är läkt och det emellanåt gör ont - men jag är så förvånad över att
han valde att göra som han gjorde och jag förstår faktiskt inte hur han klarade av det.
Vad var det som gjorde att han "stålsatte" sig för att göra det?
Jag kan känna mig arg på honom när jag tänker på något speciellt - men jag
har inget agg till honom och jag vill honom bara väl
Idag kan jag säga - utan inre motstånd - att jag önskar att han är lycklig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar