Ja, nåt sånt är det väl.
Menjag tror att det är något man glömt bort när man får gå tillbaka efter ett det gått framåt.
Och jag har insett att jag inte har något att skämmas för.
Varken för mina känslor eller för mina reaktioner - även om det inte anses vara friskt i vårt samhälle.
Men vem har sagt att det var friskt?
Det är väl mer otroligt att man kan reagera friskt när man blir behandlad sjukt - eller?
Fast det är klart i vår värld är det ju normalt att man använder sig av andra människor -
"han kan ju inte rå för att han inte kände som hon - eller?"
Nej, men om det inte var så - borde han ju tala om det också inte ljuga henne rakt upp i ansiktet och säga att han kände som henne!
hur som helst
Idag känner jag frid därför att jag inte längre försöker få mig själv att verka stark eller "så som man borde vara" och för att jag inte längre skäms för att jag trodde att det var min tur att få något gott i livet.
Jag är värd det - lika mycket som någon annan - så varför skulle jag skämmas när jag trodde på honom och oss?
Jag känner frid för att jag är jag och för att jag får vara jag
Det betyder inte att jag ska fortsätta hålla på som jag gjort - det betyder bara att jag inte behöver skämmas för att jag gjort det (även om det inte var frisk - jag var inte frisk)
NY fas och jag har gått igenom en ny fas i detta med ...ett steg till på vägen mot helande, lärdom och himlen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar