lördag 11 maj 2013

Är jag äntligen på slutet av min sorg?

 
Jag har velat vara stark.
Jag har velat vara förståndig.
Men jag har inte bara låtit mig själv vara mig själv i det här - även om jag försökt.
Jag har aldrig varit bra nog för någon.
Men jag är bra nog som jag - oavsett vad någon tycker!
Äntligen vågar jag stå för att jag satsade - men han gjorde det inte!
Men jag vågar också tro på att det jag upplevt - hans känslor för mig fanns där ändå.
Allt är inte enkelt!
Inte ens kärlek är alltid det.
Är man trasig så är man!
 
Jag är på väg och jag mår bra och på ett sätt är jag väldigt lycklig även om
jag just nu går igenom ytterligare en dykning inom mig själv och mina känslor.
Jag är inte klar med mina känslor för gunnar 
Jag vet inte om jag kommer att bli det heller
Jag har trott att jag kan "tvinga" mig till att glömma honom men det visar sig att det spelar ingen roll vad jag gör eller tänker 
och inte ens vad jag tror
för helt plötsligt så säger det "plopp" så är känslorna där och bråkar igen.
 
Jag önskar honom allt gott
och vill få gå vidare
så som han tydligen fått det han vill ha
så vill jag också få det jag vill ha och det kan jag inte få så länge känslorna för honom finns kvar
 
Så åter en gång lämnar jag allt till Gud med bönen om att han gör allt gott. 

2 kommentarer:

Anonym sa...

Allting tar sin tid och det måste det få göra. Du har en insikt som visar att du är på väg åt "rätt håll". Man glömmer aldrig men tiden hjälper en att bearbeta allt man har varit med om så att det "gör mindre ont".

Önskar dig allt gott, och jag hoppas och tror att du "går hel" ur det här.

Trevlig helg/Rozie

Saida sa...

Tack Rozie
Det har tagit lång tid redan - men jag får lov att låta det fortsätta ta tid. tills det som ska hända händer hoppas jag har bearbetat allt så jag kan vara i det fullt.

Jag önskar dig en fin helg tillbaka
S