flera gånger trott att jag äntligen kommit ur allt men sedan har jag insett på nytt att jag inte gjort det.
Det har varit jobbigt och det har varit så nedbrytande att än en gång hamna i den situationen att förstå att jag fortfarnde sitter fastbunden i något destruktivt
och som jag förstår inte ens är mitt destruktiva - även om symtomen har varit hos mig...
Jag har gjort något som jag tror har gett mig "nycklarna" ut ur mörkret
Att jag har nycklarna betyder bara att jag har möjligheten att ta mig ut ur mörkret - intte att jag är ute...
men jag hoppas att jag följer rätt röst - och inte vacklar från den - så att jag snart ska vara framme vid dörren ut i ljuset...
gunnar kan jag inte ta med mig ut - han måste hitta ut själv
och vill han inte det så får han väl vara kvar där han är med de val han gjort....
Han var ett löfte till mig - men jag vill inte leva med ett löfte som vill leva i mörkret och dessutom släpat in mig i det...
ska det löftet få uppfyllas måste gunnar vilja ta sig ut ur mörkret också för att leva i ljuset...
Jag är inte som andra - jag vill inte vara som andra - jag kan inte vara som andra
men jag är varken dum eller har tappat förståndet
Jag behöver inte försvara mig - men jag bara talar om att när jag släpper taget om löftet så tappar jag också "balansen" och förs dit jag inte ska ...
Jag går vidare - och jag känner att jag börjar f¨å nytt hopp om att snart vara ute i ljuset
Egentligen är det så att när gunnar började "leka" så började också ljuset att sakta men säkert sloknat - så jag märkte inte att det blev mörkare och mörkare - så till slut så var jag i mörkret och försökte ordna upp allt med gunnar - men hur ordnar man och städar i mörkret när man inte är van att leva i mörker? Jag stökade till mer och mer i stället - och den lek som gunnar var inne i gick ut på det också.
Jag tror att gunnar är fängslad i ett mörker - men så blir han med band om sig utsläppt i ljuset då och då och hittar någon som jag som då (om hon är aningslös) följer med honom in i mörkret när "häxan" som har bundit honom därinne börjar dra tillbaka honom in i mörkret. till slut så blir jag lämnad i sticket där inne för att jag är inget rolig - det finns andra i mörkret som är roligare och de leker lika dant.
Men jag har äntligen fått nyckeln i min hand - "häxan" har ingen rätt att låsa in mig - Gud är den som bestämmer och han vill ha ut mig i ljuset till och med mer än jag själv vill. Tacksam för att ha Gud på minn sida för vem kan vara mot mig när Gud är för mig?
Tacksam!
Ps "häxan" är i mina ögon ingen speciell person utan mer grunderna/orsakerna till gunnars missbruk, hans handlingar, val och betenden Ds
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar