tisdag 5 februari 2013

Är det så...?

Jag har sagt så många gånger att jag har suttit fast i dy - och sjunkit ner i den - men kanske jag har haft fel?
Kan det vara så att det som jag trott var dy i själva verket var tjära (eller något liknande)?

Dy är bara att skölja av sig när man kommer upp - det är inte lika lätt med tjära...

Mycket sitter kvar som klibbigt något - och varje dag "poppar" något upp i mina tankar
från tiden med gunnar
Det är som om det inte vill släppa taget fullt ut

Det handlar inte om min vilja - för jag vill gå vidare - även om det betyder att jag går vidare själv

och i mångt och mycket går jag vidare - och jag mår bra känner mig lycklig och jag ler för det mesta
som jag skrivit förr
men så kommer det sånt där - som här om dagen
och jag gillar det inte!

gunnar har valt - och jag vill inte hänga med på den resan som i en liten jolle efter den stora fina båten
känna att jag åker där men inte se vad som händer och inte få vara med heller
så det sista bandet med gunnar - vad det nu än är - måste kapas just nu!

ska jag vara en del av gunnars liv  så ska jag ha hedersplatsen i den stora fina båten!
och den ska vara städad så det blänker!

och jag ska vara ren från allt klibbigt!

Nu har jag sagt det
jag har varit rädd för att säga att allt måste brytas - jag vill inte ha en del som en "jolle" i gunnars liv
rädd för att det jag tror på är fel
och rädd för att säga att jag ska ha herdersplatsen - för att de som läser ska tycka att jag är knäpp som ens tänker den tanken - då det varit som det varit och är som det är

men nu skriver jag det - och det är egentligen så jag känt hela tiden
allt eller inget!

och jag varken känner mig som en sämre människa, mår dåligt av det eller kan inte klara mig själv - om jag blir själv....jag tycker om mig själv, jag tycker om att umgås med mig själv och jag är fullt kapabel att klara mig själv (det jag inte kan själv kan jag alltid hyra in någon att göra)

Så bort med klibbet - som jag nu börjar tro är rädslan att - fullt ut - stå för vad jag känner, tycker och tror...
Livet har så mycket gott att ge mig - så hellre utan gunnar än bara smulor eller som nu "lukten" - om det inte är en fullgod person som erbjuder mig hedersplatsen i sitt liv - där inga andra har platser alls

Inga kommentarer: