Idag har det funnits sorg inom mig - sorg för att gunnar
valde bort mig
jag hade inte en chans
och jag kan känna som jag känt sedan barnsben; oälskad
Min mamma slog mig, hånade mig, och talade om för mig att ingen kunde tycka om mig
Min pappa försvann
Min mormor, min trygghet (?), hade mig för att styrka hennes självkänsla
Jag vet att det finns vänner som tycker om mig - min moster tycker om mig, min barn tycker om mig, mitt syskonbarn tycker om mig min fd mans familj tycker om mig (min man betedde sig som att han kúnde ha mig eller vara utan mig - jag höll kvar för honom för min barn och för rädslan att synas; att skiljas är att synas/ta plats)
men min pappa försvann - oavsett om han tvingades bort (män gjorde ofta det förr) eller inte så försvann han - och lämnade mig med min mamma
min mormor gav ingen trygghet - men mindre hån och smällar
min man var som han var
och så gunnar
ingen kärlek från dem som jag trott varit mig närmast
gunnar fick min tillit - den första som fått det sedan min pappa försvann
och .....
jag har känt sorg i dag
och den har försökt få mig att kolla upp lite vad som händer i gunnars liv - för att stilla känslan
det finns en smärta i sorgen av att känna att man inte är älskad - och att man ses som mindre bra
men jag vill inte!
ärligt vill jag inte veta!
gunnars val - och vad han gör är inte mitt problem och det hjälper mig inte att ta hand om sorgen
jag lämnar mig själv, min sorg - och gunnar till Gud
Gud ge mig sinnesro
att släppa det som jag inte kan göra något åt
mod att fortsätta mitt liv - och ta hand om mig själv - känna den glädje jag känner
och fortsätta min vandring med mig som min bästa vän
hjälp mig att se där jag kan göra något - och hjälp mig göra det
för övrigt ber jag dig att ta hand om allt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar