Jag tror det vore mer konstigt om jag inte gjorde det;
Han fick en sådan speciell plats i mitt hjärta och min själ som ingen fått tidigare
(som inte varit mitt barn), han fick mig att öppna för alla mina gömda känslor och behov (för jag trodde att jag kunde lita på honom).
Detta gjorde också att eftersom jag som aldrig tidigare tillåtit någon att se hela mig och tillåtit mina behov att synas eller mina känslor att få finnas inte heller kunde/visste hur jag skulle hantera någonting av dem inte kunde göra annat än att låta dem "löpa amok" när min tillit blev trampad på och mina känslor blev krossade.
Alla försök att få saker att bli "rätt" - så som jag var van att det varit förr (även om det var helt galet) funkade inte heller trots att jag försökte så mycket jag kunde.
Ärligt talat så var jag som en badboll på ett stormigt hav - och jag följde varje våg som kastade mig dit den ville.
Jag var helt slut och jag hade smärtor i kropp, själv och hjärta...
....samtidigt som jag älskade så det gjorde ont - det gjorde ont ännu mer när jag inte hade gunnar som jag trodde och måste försöka bromsa min kärlek för att han ville inte ha den.
Jag visste inte hur man gjorde när man bromsade något som börjat rulla - därför jag hade inte erfarenheten av att det; jag hade aldrig låtit det börja rulla förut.
Jag åkte med en hastighet som bara blev högre och högre - och utan säkerhetsbälte - rakt in i en mur och krossades fullständigt mot den muren.
Det är inte konstigt att jag då och då tänker på den tiden - jag är under rehabilitering ännu....
Det gör ont att älska om man blir förådd
Det var därför jag alltid hade allt instängt före gunnar - tills jag trodde jag kunde lita på honom
Och grejen är den att jag tror fortfarande inte att jag misstog mig - det var han som misstog sig!
Det är inte konstigt att jag tänker på tiden med gunnar då och då - ännu
gunnar är mitt livs kärlek och...
... eftersom jag inte fallit lätt ens när jag inte gett mig själv så kommer det att dröja innan min tankar på honom och/eller den tiden är borta....
Smärtan är borta genom att jag kunnat släppa känslan av att vilja ha kollen och även tankarna på att det var mitt fel
Jag säger inte att jag är felfri - men man går inte efter andra och vill ha andra utan att tala om det för den som uttryckligen frågat om han vill ha någon annan eller vill söka någon annan utan i stället säger "nej jag vill ha dig".
Då är det inte jag som har gjort fel!
Så om jag skriver då och då om tiden med gunnar - eller om gunnar - eller sätter in något som gör att tankarna leder till det jag upplevt så är det inte konstigt
Det är inte kontigt även om jag i dag inte lever med det - utan lever med mitt liv
Han är mitt livs kärlek och det är inte något litet i mitt liv - då jag inte haft någon livs kärlek tidigare!
Jag går på rehabilitering fortfarande - och frågan är om jag någon gång igen kommer att våga öppna mig så som jag gjorde för gunnar och jag vill inte ha ett förhållande med mindre - nu när jag en gång har släppt ut mina känslor, innersta tankar och behov...
Jag är rädd för att bli knäpp än en gång - om jag blev det då ...
hur ska jag vara säker på att inte bli det igen?
Jag är under rehabilitering!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar