...därför att jag trodde det skulle gå och inte klarade av att sätta gränser.
Jag var som en mamma som skäller på sitt barn när det stjäl godis men ändå låter det äta upp det.
Det var inte mitt fel!
Det var inte jag som gjorde att han valde att göra mig illa...
Men jag gjorde det möjligt för honom att göra mig illa!
Samtidigt var det så mycket som gjorde att jag inte kunde handla på annat sätt.
Jag trodde att det - trots hur det såg ut - var rätt men hade inte några redskap att hantera en sådan situation med - inga redskap alls (inte ens mindre passande).
Och trots hur det var, hur det gått och hur det är idag - så tror jag att vi var rätt.
Jag varken kan eller vill göra något åt det längre - men misstaget ligger inte hos mig (och jag måste lita på att det jag fått, tror och känner är riktigt)
För övrigt tror jag att jag fortfarande är på rätt väg - sjukskriven veckan ut men förhoppningsvis är jag tillbaka på måndag och jobbar.
Det börjar bli tråkigt det här - men samtidigt tror jag att jag behövt det här.
Stanna upp med allt!
Jobbigt sätt - men kanske det enda sättet jag hade stannat på...?
Gud har allt i sin hand - Han gör allt nytt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar