att jag tappade tilliten på Gud...
Jag har haft svårt för att uttrycka det så tills nu
Det är en av orsakerna till att jag inte kunde släppa taget - och låta Honom ta hand om allt - därför att jag behövde ordna upp allt för att min tillit skulle kunna stå fast.
Jag kunde ju inte ordna upp det - idag kan jag se att man inte kan ordna något när man är rädd och smärtan är så väldig att man inte tror man kan överleva den.
Jag var rädd för att ha gett bort mitt hjärta till någon som inte värdesatte det men rädslan för att vara övergiven och förrådd av Gud var så mycket större att jag inte vågade se den mer än små, små ögonblick i taget och inte förr än lång tid efter jag fattat vad gunnar gjorde.
Smärtan över att inte värdesättas av den man älskar var stor men inte alls i proportion till smärtan att känna att Gud vänt mig ryggen och inte bryr sig om mig.
Det var så mycket mer - än gunnars svek i detta och det har gjort det mer komplicerat.
Jag gav mitt hjärta till gunnar för att jag litade på Gud - och resultatet visade sig...
Det gav ett virrvarr av känslor, anklagelser och minnen från barndomen
sveket i sig
smärtan att inte min kärlek dög
och
otryggheten i att inte veta vad Gud höll på med
När jag inte hade Gud att luta mig mot - även om jag ville - så var det som när jag var barn och var ledsen och rädd och försökte ta min mammas hand men hon drog bort den...för att ta min systers i stället.
Det gör fortfarande ont - och tilliten är som den är
...bara Gud kan ge mig den...
Vill Han?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar