...men inte glömt...
...och fortfarande kan jag bli "skadeskjuten" om jag inte passar mig...
Jag har inget skydd ännu...och vet inte hur jag ska finna något...
Tidigare försökte jag mobilisera ett skydd ...men det gick inte....
...och det skydd jag gömt mig bakom sedan barnsben var nedrivet....
...idag vet jag inte riktigt hur det skyddet var heller så jag kan inte bygga upp det igen...
samtidigt vill jag inte för det gjorde mig mycket mer inåtstängd än jag är idag...
Jag vill inget veta om gunnars förehavande i dag - för min egen skull!
jag vill inte veta vad han gör, hur han gör det - eller med vem han gör det - för min egen skull!
Det han gjorde mot mig kan liknas med en grov misshandel - där jag försökte att försvara mig - och slutade med ett grovt mordförsök (på mitt själsliga och andliga liv).
Jag har varit under behandling i flera år .- och troligen ´satt i koma en del av tiden (kanske i omgångar) för att äntligen vara så återhämtad att jag kan lämna sjukhuset.
Det är en hel del ärr som är väldigt nya och därför också lättöppnade - men jag är ändå på väg ut i det vanliga livet igen....
....och där har jag hamnat i en väntsal...och där sitter jag just nu....
Väntar på att få resa vidare....men jag börjar se varför jag inte ska resa än ....jag är för skör....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar