Känslan av att vara övergiven...

Man får det man sår...

Jag tror inte jag kan få tomater om jag sår majsfrön eller gurka om jag sår ängsblom.
Jag tror det är samma sak i det vanliga livet.
Jag ser alltid till att betala för mig - för jag tror det är rätt naturligtvis - även sådant som jag av misstag fått med mig ur affären går jag till baka med därför jag tror jag får betala igen det i annat sammanhang annars - eller ännu mer
INTE SOM ETT STRAFF utan pga att jag sått det

Falskhet ger falskhet
Smärta ger smärta
Glädje ger glädje
Ärlighet ger ärlighet (och ger dig känslighet för lögner)

Frustration, uppgivenhet ger en negativ spiral nedåt - som måste få vända och då är det viktigt att kämpa för att vända den

Men jag tror också på förlåtelse om man vill erkänna sina fel och är villig att göra "bot" - då kan man få hjälp att "gräva upp det man sått" och möjligheten att så något bättre...

Våga möta problemen...

"Att våga möta problemen, i stället för att fly från dem, besparar dig mycken vånda"

Jag kunde inte låta bli att tänka på gunnar när jag läste detta nyss - därför han har bara flytt hela tiden. In i nya famnar som ska trösta tills de känns utnötta och vanliga...

Det är inte mitt problem men jag vet att jag försökte få honom att stanna upp - och ta problemen med mig och när det bara blev en stängd dörr för mig (som också behövde få reda ut det som hänt - oavsett hur framtiden skulle se ut) så försökte jag få honom att ta sitt ansvar och avsluta oss shysst men det blev också en stängd dörr.
Han ville att jag skulle ta ansvaret - men det var inte mitt att ta (faktiskt) men nu har han ändå gjort det till slut.....

NU på morgonen så kom det över mig sorg och dåliga minnen - men inte så jag tappar taget utan bara som om det talade om för mig att nu är det gunnars tur att få sina smällar
Jag vet inte om det är sant men det var så det kändes och som om varje sak som kommer hända så ska han komma ihåg vad han gjort mot mig...
Det är inte ett önsketänkande - bara en känsla inom mig....

Jag önskar honom inte illa - men är det det bästa för honom, för att kunna bryta sina negativa beteenden så är det väl som det ska...

Det sista dåliga beteendet som jag hade klippte gunnar av till slut
JIPPI!
Lite barnsligt sagt kanske men jag kan inte annat säga - för det känns så befriande.
Det finns inte en liten tanke om vad jag vill säga gunnar, uppmuntra gunnar eller banna/anklaga(inte felaktigt) gunnar
NU är gunnar ensam igen!

Infekterat

Jag känner mig ju fri nu - även om jag känner mig tom - och det är så konstigt att det gick så "lätt" att bli det när gunnar var ärlig med vad han ville.
"sluta skriva mail till mig"
Det är med andra ord samma sak som att han vill ha ur mig helt ur sitt liv eftersom jag själv har backat mer och mer (pga hans beteende naturligtvis men ändå har jag velat släppa taget men inte kunnat).
Jag behövde få hans vilja - oavsett varför den viljan är som den är - för att jag skulle kunna bli fri.

Det sägs att det är mitt ansvar att släppa taget - ochkanske det är sant - men jag kunde inte släppa det sista "halmstrået" så länge han gav lite uppmuntran.

DEt var hans ansvar att stå för det han gjorde och valde
inte säga "det är nog bäst om vi inte ses - fast jag vill inte det" (ett exempel på hans lek)

Nu är jag fri  - men tom
men hellre tom än fylld med smärta, uppgivenhet, besvikelser, känslan av att jag är den som ställt/ställer till allt och känslan av att vara helt dum ihuvudet samtidigt som jag var säker på att det jag "såg" var riktigt.
Det blev så infekterat till slut - pga att jag inte kunde ta mig varken framåt eller bakåt och inte såg någon väg ut ....

nu är det kudden som ska kramas!

Tom

Nu har det gått ett antal dagar sedan gunnars uppmaning - och jag känner mig fri...
...men det har också kommit in en känsla av tomhet inom mig
Känslan är som ett vaccum...kan inte förklara det på annat sätt.

Jag mår inte dåligt - men inte heller bra
Känner mig ganska nöjd men inte glad direkt heller

Det är kanske som det ska - för så många år som jag suttit fast i de där gummisnörena som gunnar har haft om mig där jag både försökt få honom att våga hålla mig kvar och att ta beslutetet att kasta bort mig (genom att vara ärlig om det - inte bara lämna det bakom sin rygg och hoppas att någon annan (jag) ska ta beslutet åt honom.

Äntligen?
NJaej - det är dubbelt - han har tagit beslut men ....

Just nu är det tomt inombords i alla fall!

Fri som en fågel....

Hemma!
Jag har haft några fina dagar hemifrån med en älskad människa.
Jag känner mig fortfarande fri eller "löst" från gunnar
Jag tänker på gunnar men han känns "borta" på något vis nu - äntligen ...

En lugn midsommarafton - för min del

Jag har sorg så jag brydde mig inte om att försöka hitta något att göra - och dessutom ska jag resa bort i morgon tidigt.
Ska bli skönt att komma bort lite - få tankarna i andra banor.

Det är konstigt - och jag har sagt detta förut men det var annorlunda - känner mig faktiskt fri
Även om jag har sorg så är jag fri...

Jag är nästan rädd för att säga det men så känns det

All "lust" jag hade till att skriva till gunnar tidigare är som bortblåst.
Nästan otäckt att tänka på - vad hade han för makt egentligen som höll mig fast?
Som bara släppte när han tog sitt ansvar för sig själv.

Som om han klippte av repen som höll mig bunden - och som satt fast i honom.

Ja, ja, jag har sorg men inte mer
Jag tror inte det här var rätta vägen - men jag kan inte tvinga någon till det jag tror på
men då ska han inte heller "hålla i mig"!

Nu är det snart dags för kudden!

Trevlig midsommar!

Midsommar är en högtid som firas kring sommarsolståndet. Ursprunget till midsommar är förkristet, men kyrkan har valt att fira Johannes Döparens födelse vid samma tidpunkt. Idag firas midsommar i Sverige med dans kring midsommarstången och ofta med sill och färskpotatis på matbordet

Se framåt!

Hur gör man?

Hur gör man för att sluta älska?
När man inget hellre vill än få älska men det gör för ont - mest för att kärleken man vill ge inte är uppskattad - eller rättare sagt inte värd något hos den älskade.

Hur gör man för att sluta älska?