Lycka...

Lyckan kan vara att klara ett prov som man trott man inte skulle klara!

...och jag fick bönesvar....

GRATTIS du goa!

Vilka fina tårtor...

God natt, dröm sött...

Jag förstår att jag inte är helt klar...

... med allt som hänt p.g.a. historien med gunnar.
Dvs jag är inte ännu helt återställd och helad - men jag är på god väg och jag är fortfarande lycklig även om den inte är riktigt så jublande som den var tidigare - lyckan har landat och är mer bara där som en leende frid.


Jag går in då och då på sidan för anhöriga till sex- och relationsmissbrukare (och vi som råkat illa ut p.g.a. en sexmissbrukare räknas som anhörig även om missbrukaren för tillfället inte är i våra liv).
Nu på morgonen läste jag en kvinnas inlägg - hon sa att hon hade lämnat och att han påstod att det var han som gjort det bl.a. Hennes inlägg var väldigt osammanhängande kan man kanske kalla det och någon som står utanför skulle säkert tänka att den här människan måste vara knäpp. Och sanningen att säga så finns känsla av det där.
Nu kan jag inte säga något om den här kvinnan eller den relationen. Men jag har varit där - jag har varit i alla lögner, jag vet vad det kan göra med en människa (mig) och hur knäpp jag blev p.g.a. att bli behandlad så illa av någon som först lyckas få mig att lita på sig för att sedan visa att det inte går.
Någon som bollar med ens känslor, ärlighet och viljan att vara rättvis (inte skylla sina egna fel på andra t.ex.).
Jag vet hur fullständigt förvirrad man kan känna sig och troligen låta eller verka (om man t.ex. skriver)
Det är som jag sagt någon gång här på bloggen "jag kommer aldrig mer lita på det som jag ser eller hör om någon som är "efterhängsen", uttalar sig knäppt eller på att den som råkar ut för detta är oskyldig (till detta) innan jag fått "alla kort på bordet" för har jag råkat ut för detta och blivit så knäpp som jag blev - så kan vem som helst bli det"
Jag menar inte att det är rätt - bara att det är en konsekvens av att någon behandlat en som "en katt som leker med en råtta". Ena stunden hugger den tänderna i råttan, nästa stund knuffar den iväg råttan för att strax fånga den igen, en stund ligger den och slickar råttan hur gulligt som helst och verkar så go, och sedan släpper han den att springa iväg och känna sig fri för att snart fånga den igen och hugger tag i den samtidigt som den med bakbenen sparkar den blodig med sina bakbens klor.
Det är inte på liv och död i kampen med missbrukaren - men känslan är den samma och man blir knäpp.
En del har ju ett förhållande som byggts upp ordentligt - och de kan ändå i slutänden känna det samma (om inte missbrukaren verkligen vill få ordning på sig själv då finns det en chans).
Jag älskar katter men den här leken de har med råttan är inte alls något jag tycker om hos dem.


Det här blev ett långt inlägg
men jag kunde inte låta bli efter att jag läste om henne.
Knäpp? Jo, med all sannorlikhet är hon knäpp (även om hon som hon säger vet sanningen) men troligen är det p.g.a. leken som varit och där hon varit leksaken.


Själv i dag är jag mitt i veckan och är sedan ledig i fyra dagar.
Jag ser verkligen fram mot det!
  Jippi!!!

Slut på denna dag; God natt, dröm sött.

Är sanningen sann - eller är den inte?

Sanning är sanningen - oavsett om ingen gillar den
Lögn är lögn - oavsett om alla gillar den

Det går inte att säga att sanningen är sanningen för en person men inte sanningen för en annan
Antingen är det sant - eller också är det inte det - och en av dem har fel (om inte båda har fel förstås och något helt annat är sant)
Lögn är aldrig sant - oavsett om hela världen går med på den
Se bara på vad nazifilosofin lyckades med!

Sanningen kan göra ont, den kan vara obehaglig och den kan vara skamfull - men det är sanningen och när du står för sanningen då kan du bli fri...

Ingen som går och rättfärdiggör sådant som är fel blir fri
oavsett om det är i ens eget liv eller utanför min egen sfär
för den personen "håller hand" med lögnen - och den måste alltid döljas och man måste alltid vara på vakt för att den ska skyddas
När man "lever i sanning" behöver man aldrig gömma något eller vara på sin vakt

Det betyder inte att man behöver "skylta med allt i sitt liv" bara leva i sanning.

När sanningen kommer i kapp en - efter man "levt i lögn" så blir det jobbigt - men om man i stället för att rättfärdiggöra sig själv eller försöka att gömma mer tar fram i ljuset det man kan - och med den/m man kan - och sedan tar de känslor av skam, ångest och fruktan (tex) låter dem rasa genom kroppen så kan man bli fri - och börja om i sanning.
Gud vill förlåta!

Med det säger jag god natt och önskar en god start på nästa vecka

Jag håller med...

Det är klokare att gå sin egen väg,
än att gå vilse i någon annans fotspår.

Bente Meyer

När allt med gunnar satte igång  så kände jag att jag skulle göra på ett sätt men allt jag hade hört - under uppväxten (mot mig själv och om karlar), de åsikter jag hört omkring mig under alla år i en situation som denna (om mannen, kvinnan och hur man SKA handla om man är normal enligt omgivningen) samt det jag hörde från s.k. experter (och jag förnekar inte expertkunnande men det är inte heller det enda fungerande) - fick mig att hantera allt helt sjukt för jag kunde inte göra "rätt" enligt någon väg
Det förlamade mig i rädsla, smärta och fördömelse (mot mig själv).

Jag gick verkligen vilse i andras fotspår - men inte i ens fotspår .
Det är ungefär som om jag går in i en skog och jag tänker att jag ska lämna spår efter mig att gå tillbaka i - men när jag vänder mig om för att gå tillbaka så har massor med andra lämnat liknade spår.
Vilket är mitt spår?
Vilket är andras?
Så hoppade jag lite från det ena spåret till det andra och fram och tillbaka
till slut var jag helt vilse och helt knäckt.

Mitt råd till mig själv är att alltid göra det som jag känner frid i - och sluta kämpa.
För det som ska till kommer att ordna sig - utan kamp
Det betyder inte att man behöver ge upp - det betyder bara att man tillåter sig själv att ha frid tills det ordnar sig som det ska...

Men oj vad jag är glad att jag är fri idag - och att jag har frid
känner lycka och mår bra...

De kloka orden läste jag hos Kaela

¨Lördagen är över...

Jag har verkligen försökt...

...men bara blivit mer ledsen men nu är jag lycklig utan att egentligen förstå varför.¨
Men jag är tacksam!

Lyckan är starkare - och så är kärleken..

Jag vet inte var tankarna kom från men helt plötsligt var de i mitt huvud:
De sa: "hon har fått allt som du fick löfte om och hon fick allt du berättat att du önskade dig och han har lärt henne det som du visade honom och lärde honom (det mesta var inget stort men nytt för honom)". men jag vet ju att hon inte är själv om det...
Jag kände mig en sekund ledsen, besviken och så arg...
men så helt plötsligt började jag le med hela ansiktet och bara kände mig så lycklig (och borta var de negativa tankarna)
och jag undrade vad det var jag hade tänkt eller gjort som gjorde mig så lycklig
så kom jag ihåg
men det gjorde inget för jag kände mig bara så lycklig

Jag är verkligen lycklig!

Jag tackar Gud för att han tar över i mitt liv - och jag är tacksam för att han vill göra det!