Det som kommer upp vid sorg...

....det var så skönt att få skriva brevet till gunnar i förra inlägget...

Sorgen har lättat och ligger inte på mig som en tung mantel längre...

Jag säger inte att jag är klar med sorgen - men för den här gången har jag fått ur mig både sådant som jag visste att jag bar på och sådant som jag inte visste...
När jag tog reda på saker - när jag ville veta sanningen men ändå inte orkade se den - så uppfattade jag saker som jag gömde för att jag skämdes för att jag spionerat och för att de gjorde ont att se det jag såg.
Tankar som inte riktigt är mina - men ändå finns där...
De "poppar upp" när jag låter min sorg få vara och jag tillåter mig själv att vara jag (inte bara i ord utan i själen)-
Nu har det i alla fall lättat och jag känner mig lättare också.

så lämnar jag mig själv - än en gång - i Guds händer
och ber om hjälp att fortsätta min väg...

Brev till gunnar 10

Jag börjar se skillnaden på mig och de tjejer du haft
och jag tror att jag var för bra för dig....
jag menar inte att de andra är dåliga men jag har sett deras tankegångar och hur de ser på livet, en man och förhållanden...och det är som man ofta hör bland tjejer i samhället:

"nu får du läxa upp honom.."
" män är som bussar - det finns alltid en ny runt hörnet"
" vilken skit som inte vill som jag vill"
" han måste korrigeras - så han blir som jag vill ha honom"
"oj, vad du har tuktat honom bra"
"jag vet hur jag ska bearbeta honom - så han går med på det"
etc

Dessa saker har jag ju sett medan jag kollade upp hur saker och ting var

attityden ger ju en osäkerhetskänsla till den/dig som lever bredvid dessa tankar - för även om du säger att man säger det på skoj så är det inte bara skoj det finns inom den som säger det och det märks i sättet de behandlar den de är tillsammans med

Jag gillar inte den attityden och jag gillar inte killar som säger om sina fruar/tjejer
liknande saker heller - eller kallar dem regeringen eller liknande

Jag är inte sådan - jag vill inte ha sånt

Du sa flera gånger till mig:
"jag kan ju vara mig själv med dig"
"aldrig har någon gjort något så snällt mot mig"
"ingen har sett mig som du gör - du kan se rakt igenom mig och bry dig"
"du ger mig en sådan vila"

Jag var inte undfallande mot dig - jag var bara mig själv
men jag var tror du tyckte att jag för bra för - du sa en gång "först hade du din tokiga man och sedan skulle du träffa mig" - och därför måste du förstöra mig så att han kunde säga att jag var knäpp...och ha en orsak till att lämna mig
och du bröt inte med mig förr än jag sa att du i stället för att vara den välsignelse jag trodde du var, var en förbannelse.
Det gillade du inte!
Du ville gärna tro dig själv om gott - trots att du betedde dig som skit.
Och jag tror fortfarande att i hjärtat är du god - men tyvärr har du valt du bort det...

Jag kommer inte ur min sorg - även om jag lever på ett liv som inte hindras av det längre...
och kanske jag får leva med den sorgen...
Men hur det än är så är jag glad att jag lyckades ta mig ut ur mitt låsta rum och våga älska - även om det hindrar mig från att hitta en ny kärlek....

Nu är det snart jul - och jag trodde efter den första julen, vi var tillsammans, att nästa jul firar vi tillsammans ....men så blev det inte!
Och nu har det gått så många jular sedan dess ....

Jag urskuldar inte det jag känner och tänker längre

Jag önskar dig en god jul!
V. kramar

Jag inser ...

...att jag, åter igen, ursäktar mig i mitt sista inlägg.
Jag behöver inte ursäkta mig!
Jag är jag - och jag behöver inte vara som andra tycker eller tänker - och jag behöver inte ursäkta mig för det...
Men det sitter i mig - sedan jag var barn...
Är jag inte som andra tycker och tänker - är jag dum i huvudet
Tycker jag något som andra inte håller med om ska jag "spöas tillrätta" (fysiskt eller psykiskt)
Vill jag något som andra inte vill att  jag ska ha - är jag egoistisk som tycker jag har rätt till det...
Gör någon mig illa och jag blir ledsen - får jag veta hur knäpp jag är för att jag tar åt mig (andra måste ha rätt att bestämma hur de vill göra och det är bara för mig att acceptera - jag har inte rätt att vilja bli shysst behandlad)

Jag vill inte ursäkta mig - så du som tycker negativt om mig du får väl göra det
Det säger mer om dig än om mig
Jag tycker inte illa eller negativ om någon - även om jag inte håller med eller förstår deras tankar, känslor, val eller handlande...
ska inte jag kunna få leva mitt liv på samma sätt och strunta i vad andra tycker om mig?

Barndomen sätter spår som ofta är svåra att riva
Är de goda spår är det ju okej men dåliga är det värre med...

Det är som någon skrev:
" det är lättare att bygga trygga barn - som växer upp till trygga vuxna
än att laga de otrygga vuxna - som haft en otrygg barndom"

Sorg

Jag kände sådan stor sorg idag när jag åkte hem från jobbet.
Tårarna bara rann ner för kinderna som ett stril.
Jag hulkade inte eller något...men hjärtat grät och jag känner att jag förlorat mitt hjärta..
och sorgen är så djup...
Jag förstår att andra inte förstår hur jag fortfarande kan känna det jag känner - det är inte vanligt i vår tid att inte bara gå vidare...

Jag önskar jag kunde - och jag har försökt att bara gå vidare - även om jag inte hittat någon att gå vidare med så har jag försökt gå vidare med mig själv för att kunna möta den jag ska gå vidare med ...men det är hopplöst...

Sorg
med en stilla gråt...

Såg en bild på gunnar i dag - efter att jag kommit hem - och han ser inte ut som den gunnar jag kände
när han var med mig var han vacker och hans ansiktsuttryck var rena
 det är inte samma utstrålning på den bilden jag såg i dag och som den bilden jag tog av honom.

och den mannen jag såg idag var inte någon som attraherade mig alls!

Så är det!

som han brukade uttrycka sig när han ville bli av med mig och "göra något annat"

Men jag hoppas och tror att Gud ska ta hand om allt....

Livet är inte rättvist, men Gud ÄR god

...ge mig sinnesro att släppa det jag inte kan göra något åt
mod och förstånd för att göra något åt det jag kan göra något åt
...insikten om vad som är vad....

Tillit till Gud...

Jesus går på stormiga vatten....

Jag bara undrar vad "det" kommer att leda till.....???

Som det verkar så ska jag röra på mig...

... jag tror inte att det betyder att jag förlyttar mig från väntrummet. Jag tror det är något som händer i väntrummet.
Jag får se vad som händer....
Det känns som allt är en enda stor FRÅGA just nu - som jag inte riktigt vet hur den är utformad eller vad svaret är.
Det enda jag vet är att jag "måste" följa med i frågan och se vad den är och sedan vad svaret är.

Kan inte skriva mer utan bara låta allt bero....

Jag litar på att Gud är med i det här!

Något händer i min tillvaro...

...det ruskar runt där jag sitter och jag vet inte om jag bara ska hålla i mig och låtsas som jag inte ser eller märker det - eller om jag ska flyta med....
Går jag ut från väntrummet om jag flyter med?
I så fall är det vad jag bör göra just nu - för att sedan kunna gå vidare?
Gör jag illa om jag gör det - eller är det ett sätt att ställa saker till rätta (även om det inte logiskt borde vara så)?
Jag är förbryllad - och jag är orolig för en vän....

Gode Gud hjälp mig att göra rätt!

Tänk efter - det gäller så mycket mer än bara tisdagar....