Livet är inte rättvist - men Gud är god....

Det här var jag innan jag träffade gunnar...

(från facebook/krossa jantelagen)

...men det förlorade jag ganska så fort när jag ser tillbaka - egentligen var det inte bättre
än hur en misshandlande man beter sig för att knäcka en tjej - även om gunnar inte stannade.
Jag var nog trots allt för stark (för han ville fortsätta träffa mig på sina vilkor) - även om jag var så svag så jag höll på att gå under...

Aldrig mer att någon får tillåtelse att behandla mig så jag förlorar fotfästet igen

Idag såg jag en liten snutt av Cops på tv - och polisen sa en sak till en av de anhållna;
"du agerade på en felaktigt sätt - och vi reagerade på det"
Jag säger att jag reagerade allt för negativt för att jag ska kunna göra det rätt eller ens okej
men det var en reaktion på hur gunnar agerade.
Jag tänker inte dömma mig själv eller slå på mig själv för det längre för - utan hans behandling
så hade det inte skett.
Tyvärr så såg jag att jag fick tendenserna när en annan person betedde sig på ett liknade sätt
(inte så långt gånget för vi har inte något förhållande) och jag stoppade det på en gång.
Jag förlorade kanske en vän(?) på köpet men i så fall får det vara så - jag vill inte bli behandlad
som "utifall inget annat" - inte ens i mindre skala.
Jag vill framför allt inte tappa mig själv för att någon annan är otydlig...

Ja, jag återkommer till detta än - såren är inte läkta så när något får mig att tänka så går jag tillbaka;
det känns som om jag tar bort den gamla omläggningen och tvättar rent för att lägga om igen...
såret blir mindre för varje gång - och det gör mindre och mindre ont....
men omlägget måste tas bort då och då och såret rengöras - annars blir det snart infekterat och visst
finns det en chans att såret läker ihop men med var i - och det är inte någon bra lösning.
En annan liknelse är den att sopa under mattan - till slut så snubblar man på det ...

Allt är gott!
jag är tacksam att jag är jag

Du behöver inte vara ett offer för onödigt lidande...

Ta ingenting personling. Inget som andra gör är på grund av dig!
Vad andra säger och gör är en projektion av deras egen verklighet ,
deras egen dröm.
När du är immun mot andras åsikter och handlingar behöver du inte
längre vara ett offer för onödigt lidande.
Don MIguel Ruiz

Lånad från; http://kaela.bloggplatsen.se/

Jag har förlåtit gunnar

Jag har förlåtit gunnar - ja, egentligen för länge sedan men nu har jag gjort det med allt som är jag - inte bara i tanke och vilja.
Jag säger inte att jag inte kan känna smärta då och då när jag tänker på hur jag blev behandlad - och att jag blev hånad för min kärlek, av den som jag älskade - men jag känner mest bara sorg och ingen bitterhet längre när jag känner det.
Egentligen är det tragiskt - för ingen människa, som mår bra i sig själv, behandlar en annan människa som gunnar gjorde med mig.
Att göra någon annan illa på det sättet - så medvetet - är inte friskt!

Och jag kan inte sluta tycka om den människan som gunnar ( i alla fall som jag tror) är innanför den där sjuka, trasiga människan som behandlade mig som en leksak som ett barn hittat ute och inte har något värde för det.

Ja, det gör ont och jag blir ledsen - och jag har sår som behöver helas och saker att förlåta mig själv för - ett beteende som jag föraktar mig själv för att jag "tillät" mig själv att dras in i...
men det är ändå mest synd om är gunnar...

Gårkvällen blev lika trevlig som jag trodde...

Vi åt gott - mycket räkor - drack gott, och pratade mycket  om ditten och datten
Vi såg en stor måne och en röd himmel

Ytterligere en sak att vara tacksam för...

Mycket trassel ...

...med datorn - och jag vet ännu inte om det blivit bra...
Trots formatering och ominstallering så krachar datorn - jag gör om och samma sak igen
vet inte vad jag gör för fel?

Har börjat jobba igen efter semestern - och i kväll ska vi ut några stycken och åka båt, äta och prata också antar jag - jag tror det blir riktigt trevligt...

Så söta - och mamman som vaktar...

Från "mig får man krama" på facebook

Anteckningar

Jag har suttit i några dagar - inte i ett streck - och samlat ihop anteckningar som jag gjort från innan gunnar och sedan jag träffat gunnar och allt som varit runt honom.
Jag blir så förvånad för jag har förstått så mycket och jag har tagit sådana beslut - men inget har "landat" i mig så jag har inte kunnat handla efter det.

Jag undrar om jag idag skulle fortsätta att agera lika dant om gunnar hörde av sig - krypa undan för att inte "jaga bort honom"?
Men ändå så var det så att jag "jagade bort" honom också för även om jag "kröp" så "bet jag honom i vaden/hälsenan" också.
Jag var inte bara "snäll" och foglig jag var riktigt odräglig också.
I stället för att bara vara rak och hålla på mig själv - att jag är värd ett bättre behanlande.

Jag är rädd att jag kan hamna i samma sits igen...med gunnar - eller med någon annan.

Är jag verkligen fri idag - eller är det bara vad jag tror för att gunnar inte är i mitt liv just nu?

Jag har insett och jag har förstått - och flera gånger tidigare sagt att jag är fri men ändå fastnat igen så fort han "vevat in mig"...
Det stämmer att jag känt mig som jag satt fast på en krok på ett kastspö och han slängde i mig när han ville och vevade in mig när han kände för det - och jag hade inte en chans att stå emot (var ska fisken ta spjärn i vattnet?)
Men jag tror att jag till slut fick honom att slita loss mig från kroken och kasta i mig - med medföljande skador...men ändå fri...
men om han kastar i sitt kastspö igen - nappar jag då?

Ännu en dag går mot sitt slut....

Hjärtats längtan...