Väljer?

Många gånger så sägs det att vi väljer - även när vi inte gör ett medvetet val - men hur stort val är det när vi blivit fastkjedjade i livet av sådant som varit som vi inte har en aning om därför att vi en gång som små valt att gömma undan det så bra att vi inte kan ta fram det - innan en chock knuffar fram det eller barnet i oss blir så trygga med det vuxna jaget att det vågar släppa fram det gömda så att den vuxne kan hantera det?

Vi väljer inte alltid!
Det är för enkelt - och för skuldbeläggande att resonera så.

Det är inte förrän när vi åtminstonde ser kjedjorna som håller oss fast, dörrarna som är låsta eller graven som är gömd som vi kan göra något; börja slå av kjedjan, slå upp dörren eller gräva upp graven....sen är det till att hantera det vi hittar - och det kan ta tid innan vi är klara för att välja...

Allt känns fel..

Alllt, förutom att min sista lilla vän (husdjur) inte mår riktigt bra. är bra.
Jag har en bostad som jag trivs i, mat att äta var dag, säng att sova i, tak över huvudet och kläder som täcker de behov som jag har (kyla eller värme) och säkert en del mer än så.
Jag har vänner som jag tycker om och som tycker om mig.
....men allt känns så fel i tillvaron....
och det har gjort det en tid.
Som sagt allt är bra och jag mår bra (förutom en trötthet som är tung just nu) - men allt känns fel!
Jag är på fel plats!

På ett sätt känns det som jag är i ett sammanhang där jag inte ska vara (då menar jag hela min tillvaro) och ändå så trivs jag på mitt jobb, i mitt hem, med de vänner jag har etc
...och ändå känner jag mig malplacerad....

Jag behöver Guds hjälp att komma rätt!

Ibland har hjärtat sina skäl som förståndet inte förstår...

Varning för gunnar...

En mysig man - som inte håller vad han lovar eller bryr sig om andras känslor (inte ens dem han "satsar" på)
Trots att han är över 50

I kväll har jag åkt tillbaka i tiden - smärtan är här igen...
Jag vet att det ses som knäppt i dagens samhälle att inte kunna gå vidare och bara skita i den som gjort som gunnar gjort - och fått mig att göra det jag gjort...
Det gör ont ändå ...
Det har gått en tid då jag inte tänkt på honom - antagligen försökt stänga inne den biten i mig själv men jag har inte klarat det helt ut ...
Jag skrev att jag varit/är trött i förra inlägget - och det kanske är bra för jag har inte orken att låtsas ...
för trots att jag försökt (väldigt mycket omedvetet) stänga den dörren utan att vara klar (fast jag vill därför att det börjar bli jobbigt och tiden går) så har allt tryckt sig ut igen...

Jag har gått med en fysisk åkomma de senaste dagarna - och nu är den borta - men smärta och sorg finns här i stället
Det är inte så jag inte klarar det - men jag vill inte behöva klara det mer...

gunnar lever på sitt liv - och vad jag förstår så är allt som han vill ha det - dvs han mår inte dåligt för det som hänt; varför ska jag behöva göra det?
Det var inte jag som var oärlig eller lekte med någons känlor - varför är det jag som straffas?

Jag får lämna mig och mina frågor till Gud
och han får ta hand om mig och de - och gunnar etc

En vecka går fort...

Strul med datorn, trötthet och en massa annat har hänt...och ändå har inte något speciellt hänt...jo, en långväga vän hade vägarna förbi så en middag tillsammans innan han åkte vidare till sin destination...

Men mest troligt måste jag köpa en ny datorn - för trots allt jobb är den inte helt okej...

Det blir en lång vecka...

...vaknade i dag och trodde det var torsdag...
men det är inte så farligt - det funkar ju ändå...

Bara en dag då jag känner förnöjsamhet

Fredag...

och höst!

Dags att byta bakgrund till sidan.

En önskan om fin start på helgen - till mig själv och alla andra.

Fick ett svar på mitt mail..

...har nu ett namn och ett nummer jag kan ta kontakt med för mer information för att få lite mer "kött på benen" .. oavsett vad som sker här näst....

Vad fortsättningen blir härefter visar sig...

Nu är det kuddkram som gäller
Sov gott - dröm sött

Skickade ett mail...

...och bad om hjälp med att få reda på vad jag behöver i den situation som jag berättat om de sista dagarna.
Har undvikit personen som jag känner mig sviken av...och det verkar som hon håller sig "på sin kant"

Kanske känner hon av att det inte är okej längre
men jag vill veta vad jag har för "kött på benen" innan jag ser henne i ögonen igen...
Frågar hon hur det är kan jag inte säga att det inte är bra - innan jag vet hur dåligt det är...

Får se i dag vad svaret på mailet är - och hur jag går vidare...och hur Gud leder vidare

Det blir en bra dag - men jag är inte glad att lämna mitt djur i dag därför att det är jobbare i huset som för ett fasligt liv...försöker hålla mig hemma så länge jag kan!