Kärleken är inte slut men bundenskapen är!

Friden och friheten är kvar men....

en dov känsla av sorg har liksom bestämt sig för att den ska ta plats ett tag.
Sorgen vill bara få tillåtas vara - så att jag kan komma förbi att jag förlorade det jag trodde på...
Jag fick inte träffa den mannen som skulle vara bara min och bara se mig ....
Någon som jag kunde få känna att jag var det "viktigaste" för honom - någon som stod vid min sida i alla lägen.....
Jag brukar säga att jag saknar inte min mamma - och det är sant även om jag också vet att hón har sidor som jag kan beundra (men de hängder inte ihop med mig) - men jag saknar en mamma (för jag kan inte säga att jag har haft någon)
Lite grann är det samma sak här jag saknar den mannen som jag trodde jag äntligen mött - som var "min" - jo jag saknar personen gunnar som jag fått möta också men den personen vill gunnar själv inte ha i sitt liv så .....

ibland kommer inpulser som vill tala om för mig hur dumt gunnar betett sig - som vill få mig arg eller bitter i stället - men jag är inte intresserad av detta (det har ingen betydelse längre) men sorgen måste få ta sin tid (så mycket eller liten tid den behöver för att såret i min själ ska läkas)

Så just nu sorg
men bara som en dov känsla som inte förstör min tillvaro

Tacksam!

Älska vist

Det här förstår jag.

Jag tror att det ofta ses som en svaghet - att jag förstår även det som inte syns - som utnyttjas i stället för att känna en lättnad och tacksamhet för att man mött någon som inte dömmer.
...att det föraktas i stället för uppskattas - kanske känner de sig mer dömda just för att de inte blir dömda och därför hellre sårar än tar emot det.

Huvudsaken är att man kommer dit där man ska vara!

Ännu en lugn, fri och fridfull dag

Frihet och frid...

Jag har verkligen gungat fram och tillbaka under den här processen med gunnar - och trott flera gånger att nu är jag verkligen fri
men sedan upptäckt att det var jag inte
gunnar lämnade mig med ett hopp hela tiden - en liten munsbit, en liten uppskattning eller en liten uppmuntran då och då
bara precis lagom så jag inte kunde släppa taget

Jag är fri och jag känner frid nu...
Det har gått 14 dagar denna gång - och jag har inte haft en tanke på att ta kontakt eller att jag vill ta kontakt (eller ens att jag vill ha honom hos mig)

Ja, han finns i mitt hjärta men mitt hjärta har lagt sig till ro nu - och har förstått att det inte ha någon rätt längre att hävda sig mot mitt ´förnuft (som säger lämna gunnar till sig själv och sina beslut)

Jag har frid och känner mig fri!

Mitt livs historia - vad gäller allt....

Idag ser jag mer mina mönster som jag blev instyrd i som barn - och genom det kan jag lättare ta en annan väg....

Fjärilens skönhet och styrka

"En bedårande liten fjäril ensam i denna grymma värld
En fjäril så ömtålig, men målmedveten i sin långa färd
Hon sprider sin skönhet med varje vingslag
Så otroligt stark och så väldigt svag
Den stormande vinden vill få henne ur kurs
... Men inget stoppar henne, inte ens en regndusch
Hon flyger längre, högre, bättre än något annat
Och nu har hon lyckats,Världen har äntligen stannat"




-Okänd-Visa mer

Kommentar till förra inlägget

jag har känt mig fullständigt övergiven under den tid som gått "med" gunnar - och minnet kom över mig igår...
däremot känner jag mig  inte övergiven nu...
Jag känner mig bara tom - som jag skrev tidigare
Det är som att jag blev lämnad med en massa var i en varböld och kunde inte själv få ut det
men när gunnar tog sitt ansvar så var det som han slet av skorpan som höll varet kvar och allt bara rann ut....utan att jag ens såg, kände eller gjorde något för att det skulle göra det
Nu är bölden tom och gapar stort - det jag måste göra är att se till att inget nytt smuts får komma in och kanske då och då få en droppe sprit i det så att bakterier inte kan få fäste igen.

Men det sista måste jag lämna till Gud för platsen för varbölden har suttit så otillgänglig för mig att jag inte kan göra något alls med den - mer än att se till att inte något kan komma in i den igen.

jag är tom och väntar på att hålet ska läka ihop och att "väggarna" i det tomma ska sluta sig med varandra så att det inte längre finns något tomrum där smuts kan komma in.

Jag fick i alla fall gunnar till att ta sitt ansvar till slut - han var den som var upphovet till bölden och till slut fick jag honom att ta ansvar för att - åtminstonde - riva av "locket" till bölden så att allt kunde rinna ut.
Hans vilja var att bara lämna mig med bölden - och intala sig själv att det var mitt ansvar....