Du själv din egen bästa vän...

Då kanske det  är bättre att trivas med sig själv i stället?

När du trivs i ditt eget sällskap då har du verkligen funnit
en vän!

 Det är god vänskap.

Livet är fullt av tillfällen

Kvällen ...

...blir i goda vänners lag - som man brukar säga.
En kväll när det bara är samtal - om ditten och datten allvar men mer skoj och en hel del skratt

Jag ser fram mot det

Som det står i presentationen av bloggen...

...jag skriver mig in i en friare och mer hoppfull tillvaro.
Vill du läsa om hur jag hade det när bloggen startade (Augusti 2011) så får du läsa från start.
Jag började inte "blogga" förr än 2½ år efter min första upptäckt av gunnar - så det är ändå en bit in i mitt arbete med mig själv men ändå så tilltrasslat.

Idag har jag kommit fram till en friare och mer hoppfull tillvaro och jag känner mig mer nöjd med tillvaron. Rädslan är borta och jag har fått en mer tillfredsställande relation till mig själv - och till Gud. Och även om känslorna i bland kan slänga sig över mig och försöka dra ner mig igen så klarar jag av dem mycket lättare och fortare idag.
Och jag har nyligen kommit ut i ljuset - från att ha befunnit mig i ett mörker och trevat mig fram.

Men jag tänker fortsättningsvis - liksom jag gjorde tidigare - skriva om det som jag känner i dag så idag handlar det mer sällan om problemet som jag fick när gunnar "fick styra" mitt liv (närvarande eller frånvarande) och mer om sådant som bygger mig till en starkare gladare och friare människa.

För rent ut sagt så var jag slav under gunnars missbruk
Jag kan nog inte säga att det beteende som jag hade var medmissbruk - även om det fanns drag av det med - utan jag fastnade i behovet av att få veta sanningen  så jag fick veta om jag kunde lita på mig själv först och främst. Men samtidigt vill något lita på gunnar så när sanningen var där så litade jag inte på det - och förkastade därför mig själv. Min självbevarelsedrift gjorde dock att jag inte kunde sluta jaga sanningen men samtidigt gjorde det mig till slav under gunnars missbruk/beteende för det var hans beteende som triggade mig till att jaga.

Det är lätt att lägga sig in i de fack som finns redan färdiga men jag hörde inte hemma i dem -
inte fullt ut
så jag behövde få hitta mig själv - även i min "tokighet" - för att kunna komma vidare....

Och idag har jag kommit vidare och skriver eller lägger in mest sådant som bygger eller glädjer mig - eller sådant jag funderar på  i min blogg

En ny blank dag ....

Just nu...

...står det i statestiken att jag haft precis 7500 besökare - eller rättare att det tittas på olika av mina inlägg 7500 ggr (sidvyer kallat)

Bara lite roligt - onödigt - vetande.

Jag hade så svårt för det när allt brakade med gunnar

Gud var inte borta men jag kunde bara se min rädsla som låg i mitt
förflutna, som låg i gunnars beteende, som låg  i mitt självförakt
som jag fått (av min mamma) som barn, som låg i förkastelse från
både nu och då - och känslan var att det var både människor och
Gud som förkastat mig. Men den som förkastat mig mest var jag!
Rädslan sa till mig så mycket hemskt - men Gud stod tålmodigt
och väntade på att jag skulle välja vad jag ville tro på; honom
eller rädslan oavsett om den var från nu eller från då.
Ville jag tro på omständigheter eller ville jag lita på mig själv och
låta Gud få ta över?
Det tog tid innan jag såg att rädslan inte fick styra. Den hade inte
rätten till det så varför lät jag då den göra det?
Jag tog till slut mot/tillbaka Guds sinnesro - och "portade" rädslan!

Nästa budskap är där du är...

Detta är inget aprilskämt - bara tacksam!

hej då mars!