Magi...

Så de så...

Lev idag och se framåt mot morgondagen..

Skogsvägen

Den sista tiden har jag varit väldigt stabilt mitt på vägen på min "skogspromenad".

Men jag känner det som om skogen försöker locka upp mig - den ropar på mig då och då och ibland känns det nästan som om grenarna böjer sig ner för att grabba tag i mig så som de gör i "Snövit"

Men jag har klarat det rätt så bra - så länge jag håller mig till Gud och hans "sinnesfrid" och inte glömmer bort den när jag är uttröttad - för det blir jag när jag knappt får sova vissa nätter och ibland när jag hjälper någon annan.
Numer gör jag det gärna - när jag gör det - inte som förr när det ibland blev ett "krav/måste" ställa upp på mig (oavsett om det var från mitt omedvetna eller om det var från omgivningen som lärt sig att det gick att ställa krav på mig)

Hur som helst så är det något som vill få mig att tappa balansen igen

Jag har inte glömt gunnar - och mina känslor för honom finns fortfarande där
men jag går vidare med mitt liv och min tillvaro för han är där han är och jag är där jag är

och jag kan inte gå dit han är - och jag vill inte heller för där han är är det inte friskt
men jag tror att det är det som vill locka och pocka på mig - därför att det blev som en "drog" att försöka få reda på om jag kände och uppfattade saker rätt - om gunnar ljög eller inte

Men nu finns inget han har ljugit om längre därför att "allt" som han ljugit om vet jag och i och med att vi inte har någon kontakt nu så kan han inte ljuga (för mig) och jag kan inte känna något sådant.

Vad han gör nu är hans problem - och jag behöver inte veta det (för det har inte med mig att göra alls - eftersom han inte ljugit  om det) förstår ni resonemanget?

Känslorna finns - och saknaden -  men inte "behovet" av honom - eller "strulet" som kom med honom

Det blir en fin höstdag idag ser det ut som

Inte alla förstår...

Jag undrar...

...varför ber man om kontakt när man sedan inte bryr sig när jag svarar?

Jag har varit på flera sidor, i och med min situation, där tjejer bett om kontakt och när jag svarat så slutar allt där...

Är det för att de ändrar sig eller är det för att de vill se om jag är någon de känner - eller någon som skulle kunna tänkas vara med deras man?

Jag måste lägga fram dessa funderingar för det känns väldigt konstigt för mig när det här händer

Det är ingen stor grej och jag blir inte sur men jag undrar ju varför de tog kontakten...kan inte låta bli...
jo, jag känner mig lite manipulerad och "utnyttjad" därför att den som tar kontakt har något i tankarna som jag inte vet och utnyttjar min ovetskap om dem
Det är lite - även om det absolut inte är exakt lika - som när någon vill ha hjälp till att ordna något (som jag ställt upp på) och det är till en fest men jag får inte veta att det är till en fest och jag blir inte heller bjuden...Det är inte lika men ändå i mindre skala....
Jag vill inte känna mig snuvad men jag gör det ändå - jag måste vara ärlig mot mig själv i alla fall!

Jag har funderat på en del tjejer som skrivit (på dessa sidor) - det låter som de skriver om gunnar och jag har varit nyfikten men jag har inte tagit kontakt med dem för det
Jag har inte ens tagit kontakt med de tjejer som jag är säker på/vet att han haft kontakt med

Jag tänker ska han ställa till det för sig - så är det han själv som får göra det - inte med min hjälp i alla fall...
Jag har varit sårad och jag har mått skit - men varför ska jag låta andra göra det också?
Kanske någon tycker att jag borde tala om för dem vad jag vet - men jag vet hur det känns när någon som kommer utifrån talar om vad man själv inte vet eller kanske anar bara....
och jag är inte deras vän - så de kan ju välja ändå att inte lita på mig utan lita på honom...
han pratade ner sina tjejer till mig också - men jag brydde mig inte, jag höll honom inte om ryggen för det ...men många gör så och då har jag bara slösa min energi

Det jag gjorde och kollade var för att jag ville se att jag hade inte fel  - även om jag ärligt hade önskat det

Ja, nu vill jag inte in och börja dra i det igen!

Jag la dessa känslor och tankar ifrån mig igår morgon - och jag ska inte tillbaka och hämta något av det - även om det finns i minnet som en informationsbank om historia.

Nu blir det kuddkram

Sinnesfrid

Bilden kommer från: http://angelwinks.net/versepod.html

Att rymma från problem är ingen bra lösning...

är någon annan inblandad som rymmer - får man göra det bästa man kan för sig själv!

Misstag är inte du

Tog det första steget...

jag lämnade ifrån mig allt nu på morgonen; allt  jag tänk och känt, allt som gjort ont och allt som knäckt mig, alla förvirring och allt jag burit på, allt som jag gjort knäppt och alla fel - och jag bad om förlåtelse för de fel jag gjort
Jag var rädd att det var fel före - och kände ett lätt illamående efter
men nu känner jag frid.

Ny tid kommer - och jag är klar

Det kan bli konsekvenser på det jag gjort men jag är redo att ta dem för att bli fri....

Oavsett hur det kommer att se ut framöver så är min börda mig avlagd och jag känner mig lättad faktiskt!