lördag 13 augusti 2016

Såg ett avsnitt av DR Phil, i går.

Det handlade om ett par och om hans otrohetsaffärer.
Hur han fick henne att misstro sig själv.

Kände så väl igen mig under den knäppaste tiden med gunnar.
Han lyckades få mig att känna mig dum och att det var jag som hade tankespöken.

Jo, visst var det mig det "låg hos" att han lyckades - lika mycket som det låg hos henne.
För det var som Dr Phil sa; "han måste inte medge det du vet - så varför söka efter det?"

Hon sa; det enda jag behöver är att höra att jag inte är galen.
Jag förstår den känslan för jag kände mig helt knäpp - och ville bara komma loss från att känna mig sådan så jag kunde sluta bete mig som det.

Jag tror att egentligen önskade man att få se motsatsen - det som bevisade att jag hade fel så jag kunde släppa allt. För innan man "kom på honom" så hade man inte tanken att det kunde ske och man hade börjat älska den mannen som han visade sig som innan allt började - och innan han sa att man inbillade sig allt..

Ofta gör de sig till den som "jag" önskar för att få en till att "fastna" och när man gör det så vill de inte ha en. Men trots detta så sa gunnar (som lite förvånad och lite som för sig själv) "märkligt jag kan verkligen vara mig själv med dig".

Märkligt!

Allt var märkligt - och ännu förstår jag inte det hela.

Men det jag vet är att jag kommer inte att råka ut för något liknande igen - om jag träffar någon - för jag har bestämt mig för att vara uppmärksam på mig själv och hur jag reagerar, tänker och om jag accepterar något som inte känns riktigt bra.

Inga kommentarer: