...som inte känns rolig alls...
Det har bara varit det ena efter det andra i så många år ...
Kanske jag är orsak till det själv, genom felaktiga val, men det hjälper mig inte alls om det är så...
Det är ändå väldigt jobbigt.
Känner mig så gnällig - och jag tycker inte om det (men jag kan inte annat än acceptera det).
Jag bara längtar efter lugn och ro - en tillvaro som inte mest hela tiden "slår mig med ett brännbollsträ".
Längtar efter att få friden att vara positiv igen.
Mitt liv har aldrig varit lätt men jag har ändå fått frid någon stans mitt i allt så att jag kunnat vara positiv.
Nu har det gått 12 år när det bara har gått i ett....
Det känns som jag har sprungit i tolv år samtidigt som det öst ner golfbollsstora hagel över mig
Visst har det funnits någon lite stund av glädje - jag ska inte ljuga men det svåra
har varit så mycket och gått så långt att något så litet som ett trasigt glas i disken kan få mig att bryta ihop ...
Behöver hjälp att bli fri Gud!
2 kommentarer:
Då har du varit på en tuff resa, bara en som tuff nog orkar,,,
Frågan jag skulle ställt mig är: Vad har jag lärt mig?
Hoppas att du skall komma att känna dig nöjd med det liv du har och att du skall trivas och framför allt att du inser att du förtjänar att få det liv som passar dig.
Kramen ♥
Tack ska du ha.
Det står i Bibeln att vi inte ska behöva gå igenom mer än vi klarar och det tror jag på även om det emellanåt känns som det är förbi min gräns.
Trots allt, känner jag mig nöjd med livet jag haft och har men när det blir kamp hela tiden tar det på en.
JO, jag lär mig hela tiden - men jag börjar snart känna mig dum (eftersom det drar ut på tiden - varför behöver jag lära mig så mycket mer? :))
Det är som att ha kroniskt ont men i stressdepån i mig.
Gnällig - jag vet men det är faktiskt mest här jag gnäller annars håller jag mig ganska mycket undan från folk för att inte gnissla i deras närhet (de kan ändå inget göra för att förändra det jag har).
Oj, vad långt det här svaret blev.
Tack igen för din medkänsla
kramar
Skicka en kommentar