Ett ögonblick

Lite längre fram i livet; Det kan vara i trevligt sällskap, hos mig eller någon annan stans, - eller i min ensamhet - när kommer försvinna i ett ögonblick för att minnas hur du kom som en vildhäst och förstörde så mycket, för att sedan försvinna. Jag ska ge dig ett ögonblick. Inte mer. Du har redan fått för mycket.

Det handlar om missbruket du hade som skadade mig så mycket för mig, i mig och i mitt liv.

Det fick för mycket av mig och för mycket av min tid - och aldrig mer! 

Jag pratar om det missbruk som fanns i dig och som tog över mitt liv

Jag pratar inte om människan du - även om han inte kommer att finnas i mitt liv så länge som missbruket styr du:et. För missbruket är inte varken snällt, ödmjukt eller vill väl - det vill sarga och förgöra - först dig förståss - det/den som verkligen älskar dig.

Jag som oftast kan skilja på handling och person - klarade inte det när det gällde dig därför att du hade mitt hjärta i dina händer - och mosade det mer och mer

Jag läste den översta texten inne på bloggen "i min kropp" och tyckte den var så passande för vad jag känner i dag - även om jag gjorde om den så den passade min situation lite bättre.

Det jag tänker på handlar bara om missbruket - som driver vem som helst som möter det till galenskap - den som inte har uppfattat och verkligen ser det (om den inte som jag i dag är redo att möta det därför att jag har lärt mig idag)

Missbruket är som att möta en björn; det ser inte farligt ut på utsidan men kommer man det  nära så slits man sönder