Jag måste skärpa till mig och komma i säng i tid - därför när jag än somnar så vaknar jag ändå före 8...
Det kan vara det - tröttheten - som gjorde mig svag och fick mig tillbaka till känslor som jag försöker släppa... samtidigt som jag fortfarande tror att de var de rätta ....
Jag kämpar inte för dem längre - och förut så både slog jag på dem och kämpade för dem - men jag tror ändå att de var de rätta....
Men livet går vidare - och jag måste väl låta sorgen få komma ut helt innan jag kan bli helt fri från skadorna relationen med gunnar gav mig (därför att han inte ville/vågade/kunde satsa på det - och i stället gjorde allt för att såra mig; så att jag skulle ge mig iväg?!)
Hur som helst - det kändes bättre och känns bättre att berätta om det och idag är det inte lika jobbigt som igår kväll.
Glädjen och lyckokänslorna är tydligare igen (även om de fanns igår också under sorgen) och dagen är så skön.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar