Den sista tiden har varit lite smågungig.
Men ärligt så har det ju känts rätt stabilt trots allt
Det är som om jag gungar på ett hav/en sjö med vågor som är tio cm höga
och även om det är jobbigt när jag åker ner i en svacka så är den ju så mycket mindre både på djup och på längd än när jag förr åkte på 10 - 20 meters vågor och det vara både mörkt och full storm.
Då var det svårt att känna mig nöjd med att vara jag - och det var jobbigt att ens finnas.
Det jobbigaste nu är väl rädslan för att fastna i liknande som var då
Och idag var jag farligt nära att dras tillbaka till att göra som förr - jag blev rädd när jag hade gjort en sak även fast det kändes rätt och höll på att försöka ta tillbaka den...men jag stoppade mig i sista stund.
Jag är ganska så säker på att det jag gjorde var rätt - antagligen därför rädslan för att det var fel blev så starkt påträngande..
Nu är det dags för sängen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar