...att prata om det här fullständigt...
Jag har inga sådana vänner eller nära.
Jag har kunnat prata lite med några - men inte fullt ut med någon.
Jag har inte kunnat få hjälp att bearbeta.
Det är troligtvis därför som jag har "varfyllda sår" kvar efter gunnar -
varav ett brast nu.
Det var bra - men fy så jobbigt att se mig själv - hålla på att knasa till en relation pga att jag
ramlade in i ett beteendemönster som jag fick då gunnar; rent ut sagt "knäckte" mig...
Jag fick samma känsla som när han lekte med mig,
Klart jag får sitta i det här väntrummet - jag är ju inte redo att åka vidare.
Bara att lämna till Gud!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar