Mer behöver jag inte säga egentligen; "jag saknar gunnar"
Han gjorde så dumt - men när vi umgicks så var han bara go ... det är det jag saknar inte allt det andra
Just nu känner jag bara att jag vill ha hans hand i min - vi behöver inte säga något, vi behöver inte titta på varandra eller något mer än så ...
Jag behöver få säga/skriva det så känns det bättre
för när jag försöker låtsas som ingenting så blir det som en tryckkockare inombords
Nu blir det kuddkramar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar