Jag ville verkligen vara med gunnar igenom allt - och hans vän slutar jag inte vara hur det än är - men jag klarade inte av att hela tiden få den ena smällen efter den andra.
Känslan av att vara föraktad av den man älskar är fruktansvärt. Att känna att han tycker om mig men ändå märka att han inte tycker att jag är bra nog .... till slut gav han mig en "smäll" för mycket och jag fick veta en sak för mycket för att orka ha honom i min närhet - som det var mer.
Det var bäst att han gav sig iväg - och kom längre bort från mig - nu blir jag inte lurad att be honom komma över en stund bara för att jag saknar honom, därför det skulle ta så långt tid innan han kunde vara här i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar