Jag kommer nog längre och längre i mig själv - och det verkar gå snabbare och snabbare nu.
Men jag vill inte tappa min ödmjukhet i det hela heller och ta för givet något som inte är - men hoppas ändå att det är så.
Han har gjort mig illa - mycket mer än någon annan i mitt liv därför att jag verkligen lät honom komma mig in på livet som ingen annan - men jag har gjort honom illa också i min smärta och rädsla
Just nu känner jag bara kärlek till gunnar
ingen känsla av ilska eller smärta - inget försök till självhävdelse och inte heller till självförnekelse - som jag vajat fram och tillbaka i hela tiden
Jag önskar honom allt gott
och kärleken är självklar - även om jag får stå på avstånd och älska
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar