ARG

I kväll är jag arg
Arg för att jag låtit mig själv luras ut ur mitt gömme
    och tillåta mig själv bli sårbar...
för vad?
För att bli sviken och hånad?
För att få beskedet att jag inte är nåt att ha
     att min kärlek inte duger?
För att dömmas av den jag älskar
      för att jag inte kan hantera den situation han skapade
     fast det är han som har väckt något som kunde ha fått vara
eller förintas utan att ens ha blivit berört
För att dömmas av mig själv för vad jag gjort
Jag är arg så jag gråter
    och vet inte hur jag ska komma ur det här
när kärleken inte vill slockna

Dömd av av den älskade, dömd av "människor" och dömd av förståndet
   förödmjukad så in i märgen
ändå vill inte hjärtat ge upp
   eller acceptera att det gjorde fel som släppte in den älskade!