Omjag ska bli fullständigt fri...

...från mitt medberoende så måste jag vara ärlig
fullständigt ärlig
och jag har en liten sak kvar som jag håller på med - den håller på att tappa sin dragningskraft men jag är ännu inte helt fri från den....
Men jag ska bli - och det kommer inte att dröja så länge till - har tröttnat på den

Det är som ett spel som jag blir intresserad av - kan hålla på med det väldigt intensivt en tid (och haft mycket svårt att låta bli - om jag är själv) men sen börjar jag tröttna och säger till mig själv "varaför håller jag på med det här?" ett tag
Sen bara lägger jag av det....

Och jag är i fasen "varför...." just nu....

Sen hoppas jag att  jag ska vara fri från det och också från bindningar som spel kan ha - allt som binder mig är fel (lika mycket fel som ett missbruk)!

Fortfarande lungt...

Ingen mer mailkontakt med gunnar sedan jag skrev sist.
Jag vet inte vad som händer hos honom - och det är något han måste ta hand om själv - men jag kan be för mig själv och för honom ; att vi ska ha förstånd att följa det som är rätt och inte lockas iväg av det som blir så fel.
Han har sina problem - som lockar honom till...
och jag har mina problem som lockade mig att "flippa ut" i mitt medberonde av den värsta sorten.

Jag har ju inte varit sådan innan jag träffade gunnar men medberoendet fanns där sedan jag var barn - men så förrädiskt dolt att det bara verkade som om jag var väldigt engagerad och empatisk/att jag brydde mig om...

Och jag bryr mig fortfarande om - men jag går inte under själv för att bry mig om andra längre!
Inte ens gunnar....

och det är skönt
Det är skönt att det är lugnt - men jag är fortfarande ödmjuk inför det (och hoppas jag inte glömmer bort det) så jag inte ramlar "dit" igen

Första advent - väntan på det som ska komma....

Ny vända...

Det är en ny vända i tillvaron.
Jag känner mig fortfarande lugn men har en nytagen kontakt -med gunnar per mail - av ett helt annat slag från min sida i alla fall....
Jag känner mig inte bunden längre - är fri!

Jag säger detta i alla ödmjukhet för jag vet hur lätt jag har haft för att tro att jag har koll på allt
men vet numer att har man (eller i alla fall) jag ramlat dit och öppnat dörren för den värsta sortens medberoende som jag gjorde vill den inte släppa taget frivilligt
precis som missbruket inte släpper taget utan kamp

Hur som helst - jag mår fortfarande bra

I morgon blir det till att ordna med advent här hemma - ska bli roligt

Men nu blir det snart sängen

Bra

...än så länge...
har sysslat med något som behövde bli klar - mest hela helgen - och nu har jag lämnat ifrån mig det.

Det kan ha tagit sådan tid att jag kunnat hålla mig lugn - och det visar sig nu om jag är det på riktigt eller om uppgiften ockuperade mina tankar bara.

Men för ett tag sedan hade inte ens det kunnat hända - om jag varit i uppror inombords

Jag är ödmjuk och hoppas på det bästa

Äntligen?

Har jag lyckats släppa taget på riktigt den här gången?
Jag är ödmjuk och säger jag hoppas det men jag vet intet.

Att släppa taget betyder inte att sluta bry sig
bara att jag kan inte göra det åt någon annan

Gud ge mig sinnesro
        att släppa det jag inte kan förändra
mod
       att förändra det jag kan
och förstånd
       att inse skillnaden....

Nya tider

Jag tänkte bara komma in och säga att allt är lugnt - hos mig - fortfarande.
Jag känner mig ödmjuk inför detta men låter mig också vila i mitt lugn.

Det som var lite lustigt när jag skulle logga in var att jag flera gånger skrev Nya tider i stället för Nya tankar i inloggningen.
Jag vet inte om det är något i mitt undermedvetna som säger mig något - men det kändes ändå bra
fast jag fick en känsla av rädsla också när jag såg det
Det är väl så att allt okänd kan ge en känsla av rädsla - även om man är nyfiken och känner för att jag vill

Går framåt

Jag tror faktiskt att jag går framåt med större säkerhet på min väg.
Mer säker på att inget annat funkar än tidigare

Ödmjukhet - är viktigare än någonsin

Så sant som det är sagt

Läste  i Kaelas blogg kloka ord om
Oro
att den inte kan ta bort gårdagens smärta eller lösa morgondagens problem
allt den gör är att stjäla kraften vi har för dagen

Det är verkligen så det har varit för mig - jag har blivit bestulen på dagens styrka och kraft
därför att oron (som jag ibland ordagrant blir påslängd mig emellanåt då jag haft annat - eller till och med sovit när det bara attackerat mig) har tagit så mycket energi
Att försöka hålla borta, att stänga ute, att aggera på

Oron är en av mina största ovänner

Men i natt har jag fått sova gott - hela natten (har varit dåligt med det de senaste nätterna)
och jag tror att det tankar jag tog till mig i lördags verkligen
hjälper mig
ödmjukt tänker jag så

Ny äkta tillförsikt?

En ska som jag för det mesta har klarat av att inte göra här på bloggen är att vara "klok och förståndig".
Jag har alltid varit klok och förståndig i alla sammanhang annars - aldrig rört vid det som varit svårt med känslor utan bara med teori.
Om jag skulle ha pratat med någon vän tex så skulle jag bara ha använt teorin - inga känslor alls för jag vill inte verka knäpp inför dem som känner mig
Men det här med gunnar - gjorde mig knäpp och tyvärr så är det väl han som fått se den sidan hos mig
(inte ens här klarar jag riktigt av att "flippa ut" så som jag har gjort när jag skrivit till honom)
men jag har ändå varit ärlig här för jag vill inte heller - om det är någon annan som är i liknande situation som jag - ska känna att hon/han är ensammen i sitt sätt att reagera

Det är knäppt att ge av sig själv och inte känna att det uppskattas
att jag duger inte och min kärlek är inget att ha
att bli lurad - fast man ändå på något vis trott att allt man haft var sant
Kanske var det sant -fast han/hon inte kunde hantera och stå fast i det men det är nog olika från fall till fall
Att jag är så säker på att det jag känt från gunnar är äkta - är för att jag aldrig släppt in någon förut och aldrig trott på någons känslor förr (den allra första killen så hoppades jag att det var sant - men släppte aldrig in honom för jag tordes inte och när det sedan rasade så fick jag ju det bekräftat också)
Den här gången släppte jag verkligen in - och gunnar var/är mitt livs kärlek
Det känns!
Men just nu - säger jag ödmjukt - så känner jag att jag har släppt taget
på riktigt - konstigt nog så tror jag verkligen att jag har släppt taget
kärleken får finnas kvar och min tro på gunnar som människa har jag kvar - liksom att jag är hans vän
men jag tänker inte längre betona det för honom

Idag har jag inte skrivit något till honom - och känner faktiskt ingen som helst lust till det heller
Jag är inte riktigt fri för jag kollar upp något som jag kan (även om det inte alltid ger något) men det börjar kännas som det är mindre intressant också
Låter mig hållas tills jag tröttnar helt
Det är när jag slår mig själv och blir arg på mig själv som jag bli ännu mer "på" än om jag bara är snäll mot mig själv - och säger "det är okej - nya tag nu"

Idag skrattade jag åt en sak i "big bang theori" så hjärtligt så jag blev förvånad själv
Det var nytt sedan nästan 4 år att glädjen kom från hjärtat - har skrattat förut också men det har mer varit utanpå än inombords
KÄNDES FANTASTISKT!
Så befriande - så härligt
Glädjen/skratt var under alla år - från barndommen - mitt redskap för att inte känna av sorg, fruktan, besvikelse, förkastelsen, och smärtan inom mig
och på något vis var det från hjärtat - men när det här med gunnar hände så tappade jag detta
Men jag känner att detta skratt och den glädjen - även om det var en kort minut - kändes mer äkta än det jag hade förut.
Jag struntar i gunnar om jag ska tappa bort mig själv och om jag ska tappa bort Gud för hans skull
då får han vara, göra och tänka vad han vill
Det är han som förlorar mest på det - även om jag kan känna att jag har förlorat en fin människa .....

Detta blev långt
men jag känner mig verkligen lugn - och det är ärligt utan högmod och med en försiktighet för jag vet att jag inte har haft kollen tidigare (flera gånger när jag trott det) men jag ska njuta av det här nu...

Vägen är så stadig att gå på!

Jag vet inget längre

....vad som ska hända framöver
Jag trodde jag hade koll för några veckor sedan - så rasade allt
och jag kan säga att jag känner mig sämre än en kackerlacka som kryper omkring och förpestar tillvaron
Visst jag är inte ensam om orsaken men det är ändå jag som gör det - och "andra" verkar normala

Men en sak vet jag - idag hade jag lite nya tankar - eller tankar som jag borde haft för länge sedan men inte klarat av att ta som kanske kommer att hjälpa mig framöver
Känner mig ödmjuk efter den här gången

ska aldrig känna mig tvärsäker längre

men jag är gunnars vän - men bryr mig inte ens om att säga det till honom längre

Jag har bett om förlåtelse för den sista tiden - och välsignat honom in i framtiden ....