Tacksamhet ...

Det är gott med goda vänner...

Sanningen kan göra ont men lögner skadar...

Ha tillit...

Ärr efter kamp....

Sommartid

Vaknar till en solig dag...

Lättlöst problem....

Att umgås med småbarn...

...gör dig verkligen glad.
De bara ser det som är för stunden och tänker inte på något annat - i alla fall
om de har en något så  när normal tillvaro.

En stund och en dag i taget - ett bra måtto!

Nalle Puh är så klok....

....och ...använd sakerna i stället för människor
som du kan göra minnen med.

Söndag igen

Jag vaknade alldeles för tidigt och solen lyser med sin frånvaro här runt mitt hus men det blir en bra dag tror jag.
Jag är frisk och jag har en stark kropp.
Jag har tak över huvudet och mat för dagen.
Jag är inte rädd om jag går ut.
Men jag har ett hem där jag känner mig trygg om jag väljer att vara inne idag.

Så dagen blir bra - även om jag väljer att möta den själv.

Tacksam för att vara jag...

Vill vi att det ska vara det - eller är vi bara rädd för förändringen?

Enligt Nalle Puh

Viljan att tro gott...

Ibland kan det vara en oehörd kamp att ta sig ur ....

Ibland är det så att den största svagheten gör att du "åker dit"
innan du kan vända om. Det kan vara jobbigare än om du satt
stopp från början

Ditt liv - inte någon annans....

Lycka...

Det här är verkligen sant - för jag är "alltid" snäll....men jag har lärt mig att säga ifrån mer än förr...

"

....

Helg!

Livet...

En bra dag....

...nästan rädd att skriva det - så van att det vänder och rullar nerför igen.

Men...

...det har varit en bra dag i dag!

Hungrig

Söndagskram

Vid det okända...

Obegriplig...

Jag förstår inte mig själv - har verkligen försökt göra allt för att förstå och förklara för mig själv hur jag tänker och känner samt varför men det verkar som om jag mindre och mindre förstår och mer och mer bara får hänga med.
Det sägs att den enda man kan förändra är sig själv - men jag undrar om man alltid kan det.

Däremot tror jag på att lämna över till Gud och att be honom hjälpa en.

Även när det känns som om livet inte har mer att ge....

Oj, idag har jag fått se...

...jag har väl övertäckta sår efter gunnar- tiden.

Något hände idag som har "avtäckt" ett sår - och det gör ont.

Det är inte så att jag gråter över gunnar men jag ser varför det gör så ont i dag i den tiden.

Det som hände idag skulle jag innan jag träffade gunnar ha mer eller mindre "ryckt på axlarna" för och bara låtit det vara. Eller mer tryckt ner i "ryggsäcken" bar på och därför aldrig behövde se.
Att jag var tyngd - naturligtvis - var en annan sak men jag behövde aldrig se det och kunde därför bara låta det ligga där.

Efter gunnar så är det som om jag försökt lägga ner "honom" i ryggsäcken - men den gick sönder under tiden med honom och nu har jag slängt allt på axlarna - och jag kan undvika se det om jag inte ser mig själv i spegeln - men det tynger mig i alla fall.

Och i dag - var det något som drog i något som låg på axlarna - vilket gjorde att allt kom i rörelse och nu måste jag se det.

I går så kändes det som om att "saker och ting" höll på att rensas och läggas där det hörde hemma - och jag såg varje grej framför mig innan det liksom lades på rätt plats - eller kastades.
Det som hände idag var bara ytterligare en "knuff" för att få bort något som var bland de tyngre sakerna och därför hängde tungt.

Förvirrande - antar jag - för utomstående men jag behöver skriva av mig.

Det här handlar alltså inte om gunnar i sig - utan om mig.

När allt rasade - för mig - med gunnar - rasade också hela min jobbiga barndom över mig och även om jag visste en del om den så var det så mycket som jag tryckt ner i det omedvetna som kom fram och allt blev en sådan ångest vilket gjorde att jag inte kunde hantera allt med gunnar. Det blev något som jag måste hålla i för att inte allt skulle vara skit på samma gång - och när det inte funkade så blev ångesten bara värre och jag höll på att slukas upp av alla hemska intryck.

Jag hade ju trott att gunnar var den jag skulle kunna hålla i handen om något hände men han var det som hände - och han drog med sig allt gammalt som inte fick styra mig - och ångesten det gav göddes av ångesten pga gunnar.
Detta gjorde ju att jag inte kunde ta hand om min sorg och smärta på rätt sätt då.

Allt hänger samman - och ibland kan man inte undvika att det bara tar över och man har inte något att säga till om och man kan inte göra något åt det heller.

Så nu kommer min sorg och smärta - även om jag inte tänker på gunnar i den bemärkelse som jag hade gjort om jag fått bearbetat det då det hände.

Jag har så många gånger trott att nu är jag klar - och känt en tillförsikt inför framtiden - men så kommer bakslaget och det är bara att ta det.
Hade jag pratat med folk om det så hade jag fått skämmas då de hade tyckt att jag borde vara klar med allt för "hundra" år sedan - redan för 6 år sedan.

NU är jag,  jag och jag får acceptera det - och låta Gud ha sin tid i mina sår och mardrömmar.
Även om jag kan tycka att det  varit så skönt om han gjort det på en gång så har han valt att ta bort en böld efter den andra och inte alla på en gång.
Så många och stora som de varit så tror jag trots allt att det hade varit väldigt jobbigt och smärtsamt att ta alla på en gång.
Så jag är nog tacksam ändå - även om jag tycker livet här är för kort för att behöva "slösa bort" mer tid så .....

Jag behöver bli fri och få bli helt hel!
Just nu är jag både ledsen och trött!
Men jag tror att jag är på väg att bli helt fri och hel!

Tur att det är lördag så jag kan få bara vara det och den jag är!
Så lämnar jag mig själv till Gud; ber om sinnesro och att han skat göra med mig det han ser vara bäst.

Stort skydd

men inte lovat att inte behöva möta motgångar...

passar på att njuta av söndagsvilan - i morgon är det jobb igen

Gott liv...livet går vidare...

                      

 

 

 Det är en ny morgon - en ny dag - en ny tid...

För att vara den du är måste du lämna ifrån dig allt de sa att du var!