Gott slut 2013....

       och ett välsignat nytt år 2014 hoppas och önskar jag

 

 

                    

Med en liten återblick så inser jag ...

...att trots att jag ibland verkat väldigt säker på mig själv
så har jag varit väldigt osäker
Inte allra längst ner - men det har varit så nedtryckt att det knappt klarat av att överleva.

Så även de stunder när jag känt mig nöjd och belåten har det bara varit tillfälligt - därför att smällen när jag tappat tron igen skulle bli så mycket större
Det är som ett djävulskt spel har spelats med mig som spelpjäs.

Jag hoppas att det inte ska vara så den här gången också
Den lilla avkroken jag tog - för att komma till den här självkänslan - var inte den jag skulle rekommendera någon annan, men trots det så har den gett - som det ser ut nu - det den var menad att göra....
Jag är tacksam till Gud som ser till hjärtats tanke ...

Jag hoppas att jag får gå in i det nya året med glädje, framtidstro och tillförsikt - och hälsa (för mig mitt djur och mitt barn speciellt)
Och att det har vänt nu...?

Jag är inte högmodig - har aldrig varit men - med erfarenheten så förstår jag att ett bakslag kan komma även om jag inte vill tro att det är så den här gången (jag har sagt detta förr också).

Jag hoppas att det som legat i botten fått komma upp till ytan igen - och att inget annat finns där längre.
Sorgen är inte helt över och inte heller smärtan - när minnena och vetskapen om att allt han lovade mig och allt jag önskade mig har han gett till någon annan påminner sig - men jag har i alla fall glädjen tillbaka (och lyckan över att jag älskar trots allt - till motsats till hatar).
gunnar kanske känner det som en bekräftelse på att han är okej - men det är inte det det handlar om. Han får bära på det han gjort tills han väljer att "vända om" och sluta låtsas och springa ifrån det han gjort och de val han tagit och dem han sårat på vägen. Även om det är sår inom honom som fått honom att göra som han gjort så är det inte okej.
Jag önskar hans helande och hans väl - men jag ger inget okej på att han gör fel.

Det finns en orsak - men den fåt aldrig bli en ursäkt!

Och det gäller mig också - om jag gör något dumt
(som jag också har gjort - insett och vänt om från)

Min bön för först och främst mig själv men också de mina (även de som inte är nära)

Bara en dag kvar på 2013

Väl så viktigt att komma ihåg...

I dag

Brev till gunnar 13

Så nöjd. Full av frid och glädje; 

Jag återgår till mig själv...äntligen...förnekar inte vad jag känt...

 eller att jag blev svag därför...

men det är inte jag som bestämmer och jag förnekar inte smärtan dina val gett mig 

men det måste vara du som väljer din väg.

Jag har förlikat mig med allt, förlåtit dig 

och till sist även mig själv.

Det känns äntligen bra, även om det inte är som jag tror det var menat att vara.

 

Jag önskar dig Guds rika välsignelse

kramar

                          
Det är bara därför jag skriver detta brev - jag slutar försöka leva efter vad som är enligt det "normala"
Jag mår inte bra av det - och jag hade sluppit mycken "plåga" om jag bara hade hållit mig till mig - och lagt mig i Guds hand!

Förlåta är det bästa sättet att bli fri...

Jag är inte som andra ... och jag är glad för det...

...även om jag mellan varven försökt att "rätta in mig i leden" för att jag hoppats jag skulle klara av den här resan fortare. Jag tror tyvärr att det gjorde att den tog längre tid än den behövde göra p.g.a. det.
Jag är inte som andra och hoppas jag lärt mig att jag inte ska vara som andra - så att jag inte komplicerar min tillvaro mer än den behöver - för jag mår bäst när jag får vara jag och får reagera som jag gör i mig själv.

Så tacksam för att jag kommit hit i dag.
Mår bra inombords - och jag är glad för att jag fortfarande tycker om gunnar, nu när jag kommit igenom.
Jag kan inte lova att jag inte får en Flashback framöver därför jag är inte fullständigt hel efter det jag gått igenom - och att jag satsade mig själv i något som jag trodde på ...men som jag fått så mycket "stryk" av...Men jag är på väg - jag är verkligen på väg nu...med min hand i Guds....hoppas jag...

Det närmar sig slutet på det här året...

...och jag vet att tråkiga saker kan hända och kanske till och med förväntas pga. livets skede - men jag känner mig ändå mer tillfreds och har mer tillförsikt inför det nya året än jag haft sedan innan gunnar.

Jag är trots allt tacksam för vad det har lärt mig - framför allt om mig själv men också hur andra människor kan vara och hur skadade de (till motsats till att det alltid är mitt fel) kan vara av sina bakgrunder och erfarenheter...
Jag har haft många i mitt liv som bara velat haft mig där för sin egen skull - för att få hjälp med saker eller någon som ställer upp när de har behov av någon som de kan lita på ...men som inte uppskattat mig som person eller funnits där för mig...
Jag insåg/inser att de har gjort en förlust när de inte velat uppskatta mig och jag därför har låtit dem få lämna min tillvaro...utan ilska eller någon bitterhet som fått sitta kvar. Ett tag kände jag mig väldigt uppgiven och ledsen över det och om jag velat så hade jag kunnat bli bitter men jag valde att låta dem gå med all önskan om att det skulle gå dem väl i livet.
Ibland är det dumt att berätta för vänner (även dem som verkligen är vänner och bryr sig) - och det har jag fått erfara i de försök att var som andra som berättar allt för sina vänner (känslan av att ha vänner som förstår och stödjer är ett behov - men inte vänner som vill spä på ilska och oginhet även om det är för att de tycker om mig) så jag har återgått till att inte berätta saker för någon - mer än några få utvalda.
En av dem är vännen jag skrev om "före jul" och ytterligare en vän. Dessa två är dem jag kan berätta mest för - men jag har en del saker för mig själv även för dem.
Bara Gud vet allt och jag döljer inget för honom.

Om gunnar berättade jag inte för någon - vi gick ju och kände oss för, ville vara helt säkra på att det var vi, så eftersom jag förstod den tanken så väntade jag på gunnar när jag var säker - och efter ett tag fick jag se att han kände sig för med fler....Men en sak som är säker är att min kärlek till honom har inte gett upp...jag önskar honom väl och kan inte känna agg till honom.
Jo, jag har hunnit vara bitter, jag har hunnit vara arg, jag har hunnit med alla vändor av känslor och tankar ett antal gånger - och jag höll på att fastna i snurren - men allt jag gjorde ledde mig till slut fram till en stor knut inombords som inte ville lösas upp.
Den kändes som om jag låst in mig igen - jag som låste upp för mig när jag träffade gunnar - och kunde inte ta mig ut och jag ville verkligen inte vara inlåst igen men visste inte hur jag skulle ta hand om mig själv... jag var som i en liten fängelsecell och snurrade runt fem steg åt vart håll.

Men nu känns det som jag har tagit mig ut ur cellen - ja, jag står bara i dörröppningen ännu och tittar ut. Men dörren är öppen och jag är fri att gå vart jag vill - även tillbaka in i cellen. Väljer jag cellen igen så är det mitt val - och jag kan inte klaga på något eller någon - men jag vill inte det.

Jag har pratat om ett väntrum - det är inte cellen - som jag väntade i och nu känner jag att jag kan resa, här ifrån, när rätt resa är på gång... nu väntar jag bara på att rätt tid för rätt resa ska dyka upp.

Jag är fri att resa vart jag vill - men jag vill bara resa dit Gud vill att jag ska resa; det är rätt plats!
           Väntan fortsätter!

Jag känner mig väldigt tacksam idag

...Jag känner mig befriad och tyngdlös.
Det som hände före jul har hjälpt mig lika mycket (hoppas jag) som det hjälpt min vän.

Jag hoppas att det fortsätter i en god spiral - för hjärtats tanke var god...

Idag bättre...

...men fortfarande skakig i kroppen och väldigt trött i kroppen som också har en väldig träningsvärk i "var enda" muskel vilket känns mystiskt då jag sovit bort i stort sett 48 timmar.

Ingen bra dag i dag...

...har gått mellan sängen och soffan och sovit hela dagen. Samtidigt som jag haft en fruktansvärd huvudvärk och inte känt att jag kan stoppa i mig något utan att må illa.
Nu tog jag ett glas vatten och ett par Alvedon - och ska gå och sova för natten.

Jag hoppas att jag är frisk i morgon!

Nu i jul - eller bort för alltid?

Gode Gud hjälp mig släppa det jag inte kan göra något åt
Hjälp mig göra det som är min sak att göra
Ge mig vishet, mod och styrka till att våga se skillnaden
och stå fast i det.

Konungarnas konungs födelsedag

firas i dag.

Jesaja 7:14

Därför skall Herren själv ge er ett tecken:
Se, jungfrun skall bli havande och föda en son
och hon skall ge honom namnet Immanuel (= Gud med oss).

Lukasevangeliet 2:6-7

När de befann sig där var tiden inne då hon skulle föda. 
Och hon födde sin förstfödde son
och lindade honom och lade honom i en krubba,
eftersom de inte fick plats i härbärget.

God Jul - och önskan om julefrid till alla

I morgon är det jul!

 

 

 Jesaja (9:6), i Gamla Testamentet, förebådar orsaken till att vi firar jul:

Ty ett barn blir oss fött, en son blir oss given.
På hans axlar vilar herradömet,
och hans namn är: Underbar rådgivare, Mäktig Gud, Evig Fader, Fridsfurste.

                             
 

Brev till gunnar 12

Jag har varit vimsig och jag har varit inkonsekvent men det handlar om att älska och att vara rädd om mig själv.
Jag älskar dig men du har gjort mig väldigt illa - och det har jag försökt att göra allt för att skydda mig själv ifrån.
Tidigare öppnade jag mig inte för någon - och då var jag ju skyddad - men när jag öppnade mig så visste jag inte hur jag skulle skydda mig...

Jag vet att det är andra - som kan tycka både det ena och det andra - som kommer att läsa det här men jag vill ändå skriva det för att jag behöver få det gjort.
Det är troligt att det kommer fler brev som verkar inkonsekventa - men det är bara vägen jag måste ta för att bli hel - fri är jag idag men inte hel....

Jag har förlåtit dig men det gör fortfarande ont därför att jag tror att du har tagit fel beslut och valt fel.
Jag har inte kunnat hindra dig från att göra det du gjort - men det betyder inte att jag har ändrat min tro på att vi var rätt för varandra - och att du vet det.
Jag tror det skrämde "skiten" ur dig och "skiten" klarade inte du att släppa - du vågade inte öppna dig som jag gjorde ....
Jag måste gå vidare och försöka bli hel - men jag vet inte om jag kan gå vidare och finna, samt dela mitt liv med någon annan...

Gud har allt i sin hand - och jag släpper det som gäller dig till honom
                                       och inriktar mig på det som gäller mig - som stärker och helar mig.

Men ännu saknar jag dig!

God Jul
Varma kramar till dig
S

Jag är glad att jag kan förlåta, förstå andras tillkortakommande och ändå älska (även om jag ibland måste gå ifrån det som händer i dessa tillkortakommanden)

Jag nu lämnar allt...

Vaknade med den här låten i huvudet i dag; jag har ju sagt att jag vill lämna över till Gud.

Tyvärr hittade jag inget bättre version än just den här men man hör ju texten i alla fall.

Gud ge mig sinnesro att släppa det jag inte kan förändra

Ge mig förmågan/kraften att förändra det jag kan

och förståndet att se vilket som är vilket.

 

En lite klarare version på engelska:

Brev till gunnar 11

Jag ser hur mycket jag har skrivit till dig - jag har inte vågat titta på det förr än nu (även om jag inte är intresserad av att läsa det) - och förvånas över mig själv (trots att jag vet att jag skrivit) att det är såååååååå mycket.
Du höll verkligen på att "ta livet av mig" och det enda sättet jag klarade att inte helt förlora det/mig själv - p.g.a. av din lek med mig¨- var att skriva till dig.
Jag trodde då att jag var helt knäpp (och visst verkade jag knäpp och betedde mig knäppt) men utan mitt skrivande hade jag inte tagit mig ur "snurren".
Din oärlighet knäckte mig - och gjorde mig till något jag inte är!
Jag kan inte "spelets regler och kan inte spela så använd det inte mot mig" bad jag dig..."varför ska man spela" svarade du....
Ja, varför? Du spelade mer än de flesta - och den som du bor med nu kunde spelets regler så du ville helt klart ha spel...

Jag är så ledsen för att jag trodde att du var fin - och gick på ditt spel - men

Jag hoppas du mår bra - och har det du ville ha - idag.

Även om jag tror att du har valt helt fel!

Men en - han lyckades nästan...

Sista dagen på jobbet - innan en lite längre ledighet...

Så skönt och välbehövligt - för mig!

Jag har inte hunnit med - det har gått ett i ett i sex år nu...

Jag har inte hunnit bearbeta gunnar - för det första tog det tid innan han till slut släppte taget helt.
Det gjorde han efter att jag kallat honom för en förbannelse - det ville ha inte ta emot allt annat jag sa verkade han kunna ta emot och skaka av sig men det ville han inte veta av.

Samtidigt som han var i mitt liv och gjorde mitt liv helt i obalans så hände den ena saken efter den andra som jag inte kunde bearbeta heller - och efter har också det kommit slag i slag ...men bara lite andrum då och då men inte tillräckligt för att jag ska ha hunnit komma igen.
Så i sommar fick jag inte någon riktigt semester/vila heller för att jag var orolig för mitt goa djur - som till slut också dog.
Efter det var det vaka för ett annat djur som blev sjukt - men som har klarat sig - och efter det en jäst i mitt hem i fyra månader - helt okej men är man trött innan så gör det inte att man blir piggare (hur roligt det än var)...
Nu är jag ledig i alla fall och jag ska få ha det bara lugnt - lunka som jag vill och var dag bara låta den bli det den blir...

Idag kom från oväntat håll...

en oväntad present ...ja, båda sakerna var oväntade och inte någon dubbel(artikulering?).... - det heter något fint men jag kommer inte på det just nu...

Den underlättar en del - men jag är så förvånad....
Tacksam men förvånad...

En bra dag ...

...då jag fått träffa flera vänner ...
Det är alltid mer att göra på jobbet så här före jul - så ock i år och i dag...övertid ...men jag är nöjd för det gör att jag kan att morgondagen blir lite lättare - även om jag får stanna något längre då - och att jag kan gå normal tid på fredag...
Sedan är jag ledig ett tag - ska bli så skönt!

Jag hoppas att ledigheten ska kunna ta mig ur väntrumet, och ur min sorg - ja, jag menar inte väntrummet i sig utan vad vilan ska medföra ska göra det...
Väntar på Gud - väntar jag för gäves?
Jag hoppas inte det!

Det går inte över...

....jag är åter tillbaka i smärtan...
Känner mig dum ...

Och jag är så jätteledsen!

Jag saknar fortfarande den mannen som jag träffade - inte han som var någon annan när han inte var med mig eller den mannen som till slut bestämde sig för att han inte längre ville vara den han var med mig ...inte den mannen som var för feg för att se den smärta han åsamkade mig ...

Och jag vet att jag ses som dum som över huvud taget fortfarande saknar honom...
Det hjälper inte - jag har försökt säga det till mig själv men det är som något jag läste och tror jag lagt in här tidigare "Ibland känner hjärtat det som inte hjärnan kan förstå"
Hjärtat har fått det, det behöver för att väckas/våga sig fram - och nu kan det inte förstå att det inte får ha det...

Ville Gud att jag skulle få en stor fet smäll?
I så fall har han verkligen gett mig den - kan han inte krama om mig nu och låta det sluta göra ont?

Just nu är jag inte alls så glad men jag kan ändå stämma in i tacksägelsen här....

Två varianter av samma lovsång

Jag är inte perfekt gör alltid som jag borde - men därför behöver jag Gud ännu mer.

Jag är inte svag - jag är bara människa!

Dagen börjar rätt så bra ...trots allt

Jag ber Gud ta hand om min dag ...känns tryggt!

Trots ett långt äktenskap bakom mig...

...har jag aldrig haft något riktigt förhållande.
Jag trodde ju att jag hade en god start på ett med gunnar - men det vet vi ju hur det gick....

Jag saknar det - och det gör mig ledsen just nu...

Oj, så lång tid har det inte gått mellan jag skrivit - sedan jag började...

Jag inser ju att veckan varit intensiv - och jag har varit sååååå trött varje dag ....men snart är det helg....sedan är det bara en veckas arbete kvar innan jag har 17 dagar ledigt....
det ska bli så skönt.... jag ska bara ta det lugnt och inte göra några måsten ....endast i undantagsfall gå upp en bestämd tid....för jag tänker låta mig självvakna....
jag behöver stressa ner .....och bara ta det lugnt....
blir jag inte av med tröttheten då - då måste jag göra en utredning!

Ja, ja
jag har egentligen inte mycket att säga - jag är ganska nöjd med tillvaron här i väntrummet - även det fortfarande är fel så nöter det inte på mig så mycket som förr....
Det är bara att vänta - och slappna av.....
Se tiden an...och vart Gud leder....

Jag inser att det jag skrivit sista tiden varit väldigt kryptiskt...

.men jag har inte kunnat göra det på annat sätt - även om det öppnar för tolkningar av olika slag.
Jag kan bara säga att jag kan inte göra på annat sätt, utan att avslöja personen som jag har styrkt - och i det styrkt mig själv - så att personen ska kunna ta tag i sin tillvaro...
Ibland behöver man styrka en människa till att tro att hon är värd att få lika mycket som hon ger - och att det ibland behöver göras genom att ruska om de som finns i ens närhet....

Jag vet hur det är att ge och ge - och inte få något, som jag behöver, igen men ändå vara förstående till den som jag ger till...
Det är bra att vara förstående - men inte så att man krymper själv...

Jag har tidigare fått en smäll tillbaka när personen inte orkar stå för sig själv - och ger ännu mer bortförklaringar till den som bara tar - och då har jag blivit en syndabock för personen ska kunna försvara den bristande orken och känslan av maktlöshet.
Jag tror inte att det blir så den här gången...men erfarenheten gör sig påmind ....

Men jag känner frid...och har lämnat allt till Gud

Jag är glad att vara jag...

Ni ser var bilden kommer från i övre kanten.

Motsägelser...

Livet är fullt av motsägelser....
Och allt är inte svart eller vitt - det finns något där emellan - olika grader av grått...
Men visst vore det enklare - på ett sätt - om allt var bara svart eller vitt...
men var skulle jag hamna då?

Jag tror att grå finns - just för att vi människor inte kan vara helt vita - men de flesta av oss vill inte vara helt svarta ...

Jag känner en tillit till att Gud älskar oss så mycket att han tar hand om allt vi gör med hjärtat...

Gud ge mig kraften att släppa det jag inte kan göra något åt
mod och vilja att göra något åt sådant jag bör göra något åt (men inte allt som jag kan göra något åt)
och ge mig kunskap och förstånd till vad som är skillnaden
Ge mig också kärlek till de som inte förstår den väg jag tar
och tålamod med dem som är emot mig
och ödmjukhet inför att andra kanske tar en annan väg än jag

Rörelsens eftertankar

Just för en liten stund sedan - pratade med Gud - kände mig lite ledsen/rädd för att jag ska få ta en smäll för det som hänt....men insåg att jag "gärna" kan ta det om det hjälper den som jag är rädd att smällen kommer från....

Jag har redan fått ut så mycket som jag kan - och jag har fortfarande frid, känner mig tillfreds och är mättad psykiskt - inget kan ändra på det - det beror inte (längre) på någon annan om jag har det eller inte...
Jag bad också Gud att den som kan ge mig smällen inte ska få någon smäll - utan att det som hänt ska hjälpa till att göra allt så bra det kan för personen...
Det är inte viktigt att jag får det - det verkar redan kört för mig känns det som - men det är ännu  chans för den personen....låt det som hänt ge personen kraft och självförtroende till att förändra sin situation....

Jag tar på mig ansvaret för det som hänt...och ber att personen i fråga går fri från ansvar så att personen kan vara stark - det är bäst för personens hela situation...

Jag är inte oegoistisk - jag vill verkligen att det ska gå bra för personen (så på ett sätt är jag egoistisk)

Har varit i rörelse...

...och nu har jag satt mig ner igen..

Jag har frid, känner mig tillfreds och mättad rent psykiskt...

Jag kände mig lugn innan jag satte mig i rörelse - och jag tror att det var helt rätt
(fast  det enligt alla regler inte borde göra det)

Därför ber jag. med ödmjukhet, Gud att hålla alla omständigheter i sin hand och inte låta den onde förstöra det på något sätt....

Vad är meningen bakom mitt handland?
Uppbyggelse - styrka som ska ge frimodighet att ta hand om saker innan det är för sent

Mycket bearbetning på gång de sista dagarna...

Jag tror att det beror att jag är på väg att röra på mig - det satte igång någonting inom mig.

Så kände jag men det spelar ingen roll - han kände synligen inte lika för mig...

Från Facebook - adressen ser nu längst upp.