Jag vill bara bortförklara allt som jag känner på ett interlektuellt/psykiskt plan.
Jag förstår inte att jag har ett brustet hjärta - jag vill inte inse att det faktiskt är så!
jag behöver få gråta och sörja - men jag har inte tillåtit mig göra det
Bara försökt förklara varför jag reagerar som jag gör med att jag är medberoende pga av min uppväxt - en del är det förklaringen för
men
Största sanningen är
ETT BRUSTET HJÄRTA!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar