Plötsligt händer det!

Livet är fullt av överraskningar

Ibland händer det fullständigt oväntade....

Det har varit en riktigt trevlig kväll - dags att krypa till sängs och drömma sött

Fredag

God natt

Jag är trött på mig själv....

Det tog tid....

ha en fin dag

Livet blir bara bättre och bättre

Jag trodde att jag inte skulle klara av att gå vidare - och vara normal - eftersom mitt hjärta verkligen var brustet. Smärtan som jag kände av gunnars svek - men som jag gjorde allt för att inte se och för att få det att vända - var nog värre än om jag fått ett ben avslitet.
Smärtan var mycket värre än att föda barn i alla fall.
Och rädslan för att förlora - som jag alltid gjort i mitt liv - var lamslagande.

Jag var bara något som gunnar använde sig av - som han inte ville skulle betyda något eller som han ansåg bra/fin nog att vara en partner
smärtan över att han manipulerade mig att börja älska honom samtidigt som han inte hade en tanke på att älska tillbaka

jag är bättre värd än så - och det spelar ingen roll om han har/hade känslor för mig (som jag faktiskt fortfarande inte kan förneka) så ville han inte det - och det sätter inte gunnar i någon bra dager

jag känner att jag är fri från honom nu - även om jag inte kan starta något förhållande
men idag vet jag att jag vill inte ha honom som han är

Det här var sanningen för mig DÅ...

Idag kanske jag ibland verkar knäpp därför att jag inte reagerar eller agerar som andra.

Det finns en samhällelig norm/mall man ska hålla sig till annars anses man knäpp på ett eller annat sätt och jag håller mig inte till den.

Ärligt så tror jag inte att den är sund!

Det är inte sunt att bara glömma och gå vidare när hjärtat har brustit!

Det är inte rätt att "fiska upp en ny fisk"¨så fort den man tagit upp före inte passade mina önskningar - oavsett om "fisken" smakade illa till slut.

Inte när man fått ett brustet hjärta innan man förstod att "fisken" smakade illa!

Jag tror att ett brustet hjärta kan bara läka med snällhet mot sig själv

Erkänna det man känner och våga stå för det.

Att ge sig tid...

Ge det tid...

Kanske man sedan kan finna en ny "fisk"/kärlek annars får man väl leva med ett hjärta som har ett stort ärr resten av livet men ändå vara nöjd med sig själv och sin tillvaro.

En man är inte det viktigaste att ha i livet - kärlek är!

Att kunna älska sig själv och andra är det viktigaste i livet!

Drömmar av saknad

Jag hade en dröm som jag trodde
var sann.
Men jag vaknade upp & kände hur
tårarna rann.
Det var någon jag saknade, någon
... som jag inte längre fann.
Så fortfarande med tårar som rinner,
& smärtan som jag nu bär.
Du nu är borta.
Sorgen jag känner, kommer för alltid att
finnas där.
För en sån smärta & saknad trodde jag
inte fanns.
Önskar så att min dröm kunde vara
sann:(( ♥


-Okänd-

 

Mitt liv tog en väg som jag aldrig velat gå

Jag trodde aldrig att jag skulle komma igenom smärtan och sorgen som jag upplevde.

Känslan av att inte duga - inget nytt men jag hade aldrig trott jag skulle få uppleva det med gunnar.

Jag gick genom dödskuggans dal - och jag fruktade allt - men Gud var med mig och han förde mig till vila och ro.

Idag så ser jag att jag har vandrat genom en livskarta som någon annan ritat för mig.

Det var inte min karta att gå efter men jag har gjort det.

gunnar var bara möjligheten för mig att släppa taget om den kartan.

Men det gjorde ont att jag trodde på en ny karta som inte var äkta.

Nu har jag den kartan som är min och livet känns enklare men inte helt lätt.

Jag har frid ändå på dessa stigar och jag får äta vid fulldukade bord av frid, glädje och kärlek.

Sommartid

Jag fungerar igen - och bättre än tidigare

Jag tror gunnar tror att jag är knäpp - men sanningen är den att jag är säkrare på mig själv än vanligt.
Jag gör det jag känner är rätt - oavsett vad andra kan ha för åsikter om det när de hör talas om det - och jag tar hand om det jag känner för att själv bli fullt hel.

Jag kan inte göra på¨annat sätt än att bara låta min tillvaro vara som den är och vara den jag är och än så länge - trots att jag kommit hit där jag är nu - så gör det ont då och då när jag tänker på hur gunnar valde att behandla mig och hur han valde att tycka mitt värde var
att han ville ha min kärlek - men bara för att kasta den i ansiktet på mig

Det gör ont emellanåt - men idag förnekar jag den inte - eller tar tillbaka den för att jag är rädd att mista honom (i något löjligt hopp om att han inte är borta)

Jag fungerar - och den här gången fungerar jag
och jag känner ro
Dagen har varit härlig och nya bekantskaper kan ge nya vyer

Blev bjuden till en vän som bor utomlands idag också - vi har haft kontakt i flera år och också träffats några gånger - men när gunnar kom in  i bilden lät jag den kontakten bli en sporadisk mailkontaktshälsningar om att den andra mår bra och god jul glad påsk etc

ärligt talat funderar jag på om jag ska tacka ja - varför inte en fin man som bara har gett mig en känsla av att vara värdefull
Vi får se vad framtiden har i sitt sköte
Livet känns bara bra just NU

det är en härlig dag idag

fin dag

Ett steg i taget...

Ganska mycket jag

Jag läste någon stanns att om jag är rädd för vad andra ska tycka om mig så blir jag ganska självupptagen.
På ett sätt håller jag med men på ett annat inte - för jag har varit så fokuserad på att ställa upp för andra så jag har inte haft en tanke på hur jag beter mig - för det har bara handlat om att ha andra i fokus så de mår bra.

Jag började se mig själv och började undra vad jag ville och vad jag kände och vad jag behövde och vad jag hade för önskningar
när jag började med det så såg jag att mycket inte var som jag ville, kände för, behövde eller önskade att det skulle vara (i mitt liv)

När jag började försöka göra ändring blev det motstånd på i stort sett alla håll - och till slut fick jag välja bort en del människor som fanns i mitt liv för att få bli den jag var...

Jag trodde att jag var nära att vara den jag var menad att vara när jag träffade gunnar - och det var därför jag också vågade att öppna upp mig för honom och för kärlek och vara öppen
men allt brakade ihop och hur mycket jag än försökte så blev det bara värre och värre
Det var som om han ville göra mig illa och mer illa ju mer jag trodde på honom

till slut blev jag någonting jag inte är och aldrig hade varit
när jag öppnade mig så öste också det som jag tidigare dolt inom mig (överlevnadsstrategier funkade inte längre så de blev extremare och värre än tidigare)
och jag kan ärligt säga att jag tror att det starka i mig eggade gunnar att göra allt för att krossa mig
och min kärlek gav honom bara bensin till elden att jag skulle förnedras

Jag tror att vi var menade för varandra - men han valde att knäcka, krossa och förnedra mig i stället
för hade han inte velat ha mig hade han bara kunnat sagt det - inte säga att han inte ville missta mig tex
han lekte en katt och råtta lek med mig - och den här råttan blev väldigt sönderriven och sönderbiten
näst intill döden
men ändå försökte hon göra allt för att inte tycka illa om katten

men till slut så var råttan så illa där an att hon helt enkelt inte längre såg någon väg utan att spela död - för att komma undan katten

Jag fick aggera på ett sätt för att gunnar inte längre skulle göra mig illa (för han ville mig verkligen illa och jag tror att det var för att jag älskade honom han ville det)

Ja, ¨så - och det var det jag ville komma fram till - i den här bloggen handlar det väldigt mycket om mig; mina känslor och behov, min vilja och mina önskemål, mina smärtor och mina tankar

Jag bryr mig väldigt mycket om andra människor - och jag älskar dem - men jag har haft svårt för att orka visa det och jag håller på att lära mig hur jag gör det - utan att utplåna mig själv

Därför är bloggen bra för mig

Jag tar mig framåt
förr inget alls
så ett steg fram och ett bak
sedan två steg fram och ett bak
idag är det kanske tio steg fram och ett bak - ibland är det två bak
men det går väldigt bra framåt i alla fall

Det handlar om mig här - i alla fall än så länge

Kärlek och omsorg för idag - och för varje dag...

Med tanke på låten jag la in i förra inlägget...

jag är inte som andra
jag reagerar inte som andra
jag tänkte inte som andra
och
jag har väldigt ofta andra bedömningar än andra

Det betyder inte att
jag inte har känslor som andra
jag inte känner smärta som andra
jag inte har behov som andra
eller
jag inte vill få bekräftelse som andra

En del av detta grundar sig i hur jag blev behandlad och fick lära mig som barn
men till stor del beror det på att jag är jag

jag bryr mig om
jag har förståelse för andras "demoner"
även om jag inte accepterar deras handlande pga dem så kan jag förstå ursprunget
en del har jag fått ta avstånd till pga att jag inte mått bra av dem
men det betyder bara att jag är rädd om mig - inte att jag föraktar dem

Jag har inte lärt mig att skydda mig själv för det fick jag inte göra som barn
men jag lär mig
och min ilska som jag kanaliserat på rätt saker den här gången är ett steg
att jag kan känna smärtan av att bli illa behandlad - utan att bli rädd - är ytterligare ett steg

Jag förstår att jag inte är felfri men jag vill jobba på att få bort så många fel som möjligt - inte fel som andra tycker jag har för att det inte passar dem att jag har dessa egenskaper  utan verkliga fel
men jag vet att jag är snäll - och att det inte är något dumt att vara snäll

jag är glad att jag är jag
att jag inte känner hat
och att jag kommer att kunna hantera andras respektlöshet mot mig  - utan att behöva prata om dem för att ha rätt att tycka att de gjort fel - genom att inte rymma från känslorna det ger mig...

jag är glad att jag är jag - och att jag inte är någon annan!

Jag är inte som alla andra

Kärlek men också okunskap

Jag älskade gunnar väldigt mycket
jag älskade de sidor av honom som var varma
de sidor hos honom som jag inte kan förneka att de hade känslor för mig

Men
när jag äntligen kan se på vad som hänt och inte bli rädd för smärtan som det ger mig när jag tänker på hur han verkligen gjorde allt för att visa mig att jag inte hade något värde i hans ögon så känner jag bara

Jag hade inte kunskapen att se att jag borde ha bett honom flyga och fara

Jag tror att vi var rätt för varandra - jag står för det - men hans beteende mot mig borde fått mig att vända det ryggen....

Jag älskade vilkorslöst och ville inte sätta krav - jag ville få och jag ville att det skulle ges frivilligt
det betyder inte att jag är dum eller inte vet vem jag är eller vad jag vill
Jag VILL få kärlek och respekt inte pga att jag kräver det utan pga att man vill ge mig det!

Jag är verkligen trött på att vara orolig för om jag ställer till det värre än det är - för att jag tror att vi  verkligen är rätt för varandra
Just nu skiter jag i om jag ställer till det - jag skiter i om vi är rätt för varandra - och jag skiter i vad gunnar tänker eller tycker om det jag har att säga

jag har inte varit fullt ärlig med hur jag känt det förut därför att jag varit rädd - men jag är inte rädd längre
idag har jag mig själv - och jag är värd bättre än vad har tillåtit mig själv att se tidigare
och jag har lärt mig det i min barndom
och det gör ont - i stället för att få lära mig att jag är värdefull och att jag ska vara rädd om mig själv så fick jag lära mig att jag inget är värd och att jag skulle offra mig (för annars var jag dum, elak, egoistisk etc)
NEJ jag är är så less på allt skit jag fått ....

Jag är glad att gunnar inte var här i dag - eller hörde av sig för jag vet inte om jag skulle kunna vara artig idag....

Det här fick jag aldrig lära mig - snarare raka motsatsen (jag lära mig att jag skulle inte ens förvänta mig det som här nere sägs är det sämre allternativet)
Jag är värd det bättre allternativet!

Idag är jag glad ...

...att gunnar inte är här....

Idag undrar jag...

...om jag verkligen går åt rätt håll eller om jag bara går på och sätter på mig något annat som skydd för att inte se sanningen.
Jag menar; jag har verkligen under min uppväxt lärt mig att inte se sanningen - både för att jag blev tillsagd att inte göra det (även om man inte sa "se inte sanningen" utan mer sa hur sanningen var fast jag såg,kände eller upplevde något annat) men också för att det gjorde ont att se sanningen och därför gled jag hellre in i en tillvaro av förnekelse och till viss del (men väldigt liten del) drömmar.

Så jag är mästare på att inte se sanningen!

Idag vill jag se sanningen - smärtsam och jobbig kanske men så viktig att se den
Men ibland är ju sanningen inte som den ser ut - även om det sägs att det är sanningen
och när jag känner/upplever att sanningen inte är den som jag ser med mina mänskliga ögon
DÅ vet jag inte riktigt vad jag ska tro är sant eller inte - för jag har upplevt detta som barn också och blev tillsagd att jag var dum, löjligt och inte skulle tro mig mer än vad jag var (vilket var inte var något bra) - och till slut böjde mig för det jag fick höra även om jag kände att det jag hörde och såg var fel.
Men när jag blev vuxen och själv hade barn (som inte var så litet) då fick jag bekräftat att det jag känt/upplevt som sant verkligen var sant.

Så; vad gör jag idag då?

Vad är sant och vad är inte sant?

Jag behöver verkligen få lugn och ro i detta - men det gör mig knäpp ibland - SÅÅÅÅÅ TRÖÖÖÖÖTT!

Jag känner mig glad i mig själv och jag känner mig nöjd med mig själv - ändå så är det här jobbigt
Att inte veta säkert om jag är rätt eller fel
och håller jag i fel saker - eller är det rätt?

Snurr!
En grå dag - men den blir nog bra i alla fall

Jag är ärlig med mig själv - om mig själv
och det borde leda till något gott i alla fall

Ingen bra natt...

...och dagen är grå men trots att dagen är grå så vill jag tro att dagen blir en bra dag!

En bra dag men...

...jag har varit trött och jag har varit betryckt

DET har inte känts bra - och jag borde egentligen sätta mig ner och bara vänta på vad betrycket betyder - men jag rymmer in i tv, dator eller annat dumt

jag måste tvinga mig att sätta mig och vänta!

DET har landat i huvudet/intellektet men inte gått ner i förståndet/hjärtat - så jag måste få ner det det så att det känns rofyllt och bra att bara sitta lugnt och vänta....

Hm

vi säger så för i dag
sängen ropar

Trött

Den här morgonen har jag varit ofantligt trött och helst hade jag bara velat krypa tillbaka ner i sängen utan en tanke på något annat än att sova - men jobbet tillåter inte mig att göra som jag vill så det var bara att ta tag i det.
Det brukar ju bli bra när dagen börjar komma igång - men idag känns det som jag kommer att vara trött

Trots det så tror jag det blir en bra dag
Solen skiner och jag mår bra

Det blir en härlig dag i dag med - vi bestämmer så!

Smågungit

Den sista tiden har varit lite smågungig.
Men ärligt så har det ju känts rätt stabilt trots allt
Det är som om jag gungar på ett hav/en sjö med vågor som är tio cm höga
och även om det är jobbigt när jag åker ner i en svacka så är den ju så mycket mindre både på djup och på längd än när jag förr åkte på 10 - 20 meters vågor och det vara både mörkt och full storm.
Då var det svårt att känna mig nöjd med att vara jag - och det var jobbigt att ens finnas.
Det jobbigaste nu är väl rädslan för att fastna i liknande som var då

Och idag var jag farligt nära att dras tillbaka till att göra som förr - jag blev rädd när jag hade gjort en sak även fast det kändes rätt och höll på att försöka ta tillbaka den...men jag stoppade mig i sista stund.
Jag är ganska så säker på att det jag gjorde var rätt - antagligen därför rädslan för att det var fel blev så starkt påträngande..

Nu är det dags för sängen

Förlåt

god natt - dröm sött

Det känns roligt att jag har skrivit blogg så länge och att jag vill göra det fortfarande.
Anonym men till viss del kan säkert någon känna igen mig - men att jag vågar ta den risken gör det stort för mig som alltid varit LIVRÄDD för att någon skulle veta något om mig som det minsta lilla  kunde sticka ut. Och då menar jag verkligen det minsta lilla!

Jag har gjort det de sista dagarna

Jag har faktiskt gått emot min rädsla och berättat saker fast det kan tyckas och tänkas både det ena och andra om mig pga av det - men det spelade faktiskt ingen roll den här gången.
Och ärligt har jag inte ens funderat på vad det kan tänkas ge för tankar eller åsikter till den som fick veta det jag berättade. Jag är mer värd för mig än vad någon annan är - därför jag måste tycka om mig själv för att orka leva med mig själv och samtidigt våga vara jag.

Jag växer inombords varje dag och jag känner mig friare varje dag men det verkar som om en del känslor kommer som jag inte trodde skulle komma när jag släppte taget.

Livet är dock härligt - och jag vill inte missa mer av det bara för att jag går och tänker; varför? bara om.., eller när...etc
Jag vill vara nöjd där jag är just nu!

Idag har jag träffat vänner och haft en fin stund tillsammans med dem - så gott!

Efter regn så kommer solsken - efter storm så kommer lugnet

För mig verkar det vara tvärt om när jag känner mig lugn och nöjd - och kanske till och med lycklig
och berättar det
då får jag smällar som heter duga
Jag är jag och jag är nöjd och glad att det är så
Jag tycker att livet är rätt så härligt och jag vill faktiskt fortsätta göra det - trots alla "påhopp" jag får på både psyke och kropp

Jag är trött på att behöva känna smärta för ett val som jag fortfarande tror var rätt att göra av mig och nu säger jag som jag känner:
Jag tror att vi hör ihop jag och gunnar - men han vill inte tro det och gör tydligen allt för att bevisa för sig själv - och mig - att det jag tror är fel.
Jag låter honom göra som han vill - jag har ingen som helst tanke på (längre) att försöka överbevisa eller på annat sätt få honom att förstå att det jag tror är rätt är det.
Ja, visst, jag kan ha fel men det är inte omöjligt att jag har rätt heller men om han - som är en del av det som jag tror på - inte vill vara med så kan jag aldrig visa det eller bevisa det (inte ens för mig själv) så med andra ord låter jag gunnar göra som han vill
OCH JAG FORTSÄTTER MED MITT LIV!

Så allt som vill dra mig tillbaka till något som inte är jag - lämna mig i fred!

Jag mår bra idag - och jag vill fortsätta må bra

Jag ville inte ha ett mail från gunnar idag....

idag när jag såg att jag hade fått två mail och var på väg att öppna inkorgen så blev jag helt plötsligt olustig till mods - jag ville inte ha något mail från gunnar.

Förut bara hoppades jag att han skulle ha skrivit, sen har jag tänk "undrar om han skrivit" och därefter så har jag bara tänk "har han skrivit så har han" men idag ville jag faktiskt inte ha något mail från honom.

Jag vet inte om det beror på att jag har en undermedveten känsla av att det mailet kommer att berätta något som jag inte vill höra - eller om det helt enkelt är så att jag vill vara ifred från honom...?

Jag har skickat några mail till honom där jag varit helt ärlig med hur jag känner och tänker (inget långt eller stort bara det som finns inom mig just nu) och det helt utan att vara rädd för vad han tänker eller tycker - eller om han hänger ut mig för någon annan som han lyckats dupera genom att snacka skit om mig (som han försökt med mig när han pratat om andra tjejer)

Jag bryr mig helt enkelt inte för jag är jag - och det är helt okej att vara jag!

idag ville jag inte få ett mail från gunnar - och det känns också bra att ha haft den känslan....

Denna vecka är till ända

Allt har återgått till lugn...

Det finns inte mycket mer att säga än att min tillvaro har blivit lugn igen.

Jag kan inte säga att det inte kommer att bli vågor på vattnet igen men just nu är det i stort sett spegelblankt - hos mig

Lämnar resten till den det bekommer

Gud har mig och allt/alla andra i sin hand och vet vad som måste hända innan det kan bli som det ska  - oavsett vad "som det ska" betyder...

god natt

Vill bara dela med mig något sött

Jag ser ofta i bilder

När jag får en insikt i hur saker är eller har varit så ser jag ofta allt  i bilder och det gör det mer begripligt för mig - än om jag bara får saken omtalad med ord...

Jag berättar det som jag uppfattar här och det gör jag för min skull för att komma vidare

Jag ser mig själv ´på vägen och jag ser att skogen blivit riktigt upprensad - det finns en del mörkare partier som kanske ska tas om hand om så småningom men just nu är skogen mycket ljusare och vägen blir lättare att gå på det viset
Dessutom kan jag gå upp där plocka lite bär eller så då och då utan att fastna i något gammalt eller känna att jag vill gömma mig eller ta någon genväg

Jo nu luras jag lite grann - i går när jag saknade gunnar ville jag taa en genväg igen men blev snart varsle om att det bästa var att gå vidare på den väg som var min att gå på - så jag gick ner på vägen lydigt även om motvilligt igen.

Idag känns det bra igen
även om jag varit på väga att göra något dumt - och därför har jag berättat för gunnar om det

Jag vet att jag är inte skyldig honom det - men jag är skyldig MIG det för att ärlighet är det enda sättet att inte fortsäta på det som snurrar igång
OCH JAG VILL VERKLIGEN INTE SNURRA MED - ALDRIG MER!

livet har så mycket skönhet i sig - och vill inte gunnar dela det med mig så går det väldigt bra för mig att uppleva och upptäcka det utan honom....

jag har haft ont i kroppen idag - och det kan vara därför som jag är lite mer lättåtkomlig för "snurrförsök" än vanligt men jag ska gå och sova snart så får jag vila

Att välja lycka

Ramlade

Jag ramlade dit på dumhet igen

Det blev jobbigt efter igår - men jag tar mig upp igen ganska snabbt nu

Det blir inget mail till gunnar pga detta - som det gjort förr ...

Jag ramlade fast jag såg "repet" som var spänt över vägen - jag liksom bara måste snubbla på det
och jag föll men jag slog mig bara väldigt lite för jag visste att jag skulle falla denna gång

Återhämtar mig - sopar av mig och reser mig (lite omskakad dock) upp.

Leendet sprider sig nu i mitt ansikte - och jag är glad att jag är jag
för jag är full av kärlek till mig själv, till barn jag har, till mina vänner och till alla människor (även dem som jag fått släppa för att inte stagnera)

Jag är glad!
Det blir en fin dag!

Kanske för att jag sa att jag fortfarande är glad

Började sakna gunnar så mycket att jag ville gråta

men jag mår bra - och jag kan fortfarande känna glädje

bara så tråkigt att uppfatta att gunnar inte saknar mig så som jag saknar honom

Jag har fått ta den sorgen - och i morgon är en annan dag

Jag vill bara säga...

...att jag fortfarande mår bra.

Det kanske har blivit lite lugnare - för i början kändes det nästan som sockerdricka i kroppen - men jag känner mig fortfarande glad hela tiden (och förnöjsam)

Det gjorde mycket att få hitta den "största boven" för mig och bara kasta ut "honom"

Allt gott!

Jag har nog skrivit någon gång förut...

...att jag skriver bloggen för min egen vandrings skull - och för att någon stans våga vara totalt ärlig.
Jag vill inte bli dömd om jag råkar tappa balansen ibland och jag vill kunna vara stolt över mig själv även om jag gör det....
för jag har kommit långt och jag är nära målet - och jag kommer att vinna

Varför?
Därför i mig finns kärlek trots allt - och jag kan förlåta även om jag blivit sviken (vilket inte behöver betyda att jag vill fortsätta att ha samma typ - eller ens någon typ - av relation framöver om det inte känns rätt) med den som svikit oavsett om det är familj, vän eller en älskad man...

Jag har valt mig själv och det är därför jag har den här bloggen
och visst Internet vet vem jag är - och skulle något hända mig kanske även andra får reda på vad som står här - men just nu är den för mig och bara för min skull (har någon annan nytta av det jag skrivit så är det bara ett plus)

En fågel viskade i mitt öra...

...att gunnar har åkt utomlands med en av sina tjejer ...men samma fågel viskade för någon dag sedan att han var hos en annan över natten....

Den första känslan var - som tidigare - katastrof!
men nu är allt lugnt - det har inte med mig att göra!

Vill gunnar åka utomlands med någon så är det hans val och vilja (hoppas jag för hans skull)
vill han spendera natten med någon annan så är det också hans problem

är ett av dem sant så har jag inte alls med det att göra
är båda av dem sanna så har jag inte alls med det att göra
problemet är hans!

Jag är verkligen fri - det är bara ett litet steg kvar till att jag inte kommer att reagera alls
torligtvis slutar fågeln viska då också

allt är nedlagt - jag har gått vidare

Semla

Idag blir det semla och lite pluggande på ett mysigt kafé inne i stan efter jobbet.

Solen skiner - det blir en härlig dag!

Hur är du?

Ledsen att kärleken inte fick styra mig...

Det som jag är mest ledsen för - när det gäller mig själv i kontakten med gunnar ´- är att jag lät min rädsla få övertaget.
Rädslan att bli bortvald, rädslan för att göra bort mig, rädslan för att inte duga, rädslan för ....

Emellanåt så funkade kärleken i mig - men rädslan var för stark och jag förstår ju att rädslan blir stark när föraktet hela tiden pockar på...
Jag kunde i kärlek sagt åt gunnar - "du har valt det du valt - och det är inte jag - ha det så gott" och låta honom vara...Det spelar ingen roll om han valt att inte tycka jag var värd nåt, om han valt någon annan eller helt enkelt valt sin rädsla .....

Idag känner jag bara kärlek till gunnar - och till mig själv
trots alla fel både han och jag gjort
Visst kan jag känna vedmod men inte någon ilska, rädsla, hat, bitterhet och inte ens ånger för att jag valde att älska gunnar
Jag valde livet - även om jag fortfarande var fast i gammal skit fast det visste jag inte då - och det har gjort att jag kommit dit jag är idag
och jag kan säga ÄRLIGT att jag inte är bitter - även om jag ibland minns något som ger mig lite sorg en stund men sedan går det över  för jag är inte kvar i det längre - jag är fri!

Allt gott till dig gunnar!

Måndag - en bra dag!

Ta vara på livet - så snart du kan

Jag tror jag är där idag

Med tanke på hur långt jag kommit idag....tacksam för äntligen!

Another chance

Oj vilken dröm jag hade i natt

Jag drömde att jag träffade flera av gunnars kvinnor.
En del kände jag t.o.m lite grann (personligen) andra kände jag redan till men det var flera som jag aldrig sett eller hört om.
Det var inte en liten skara kvinnor
I drömmen blev jag bara trött men i verkligheten gör det mig äklad och jag kan bara tycka riktigt synd om gunnar som inte kan låta bli
För han är en manlig slampa helt enkelt
Jag vet inte om han tycker det är häftigt - så som killarna i skolan tyckte att någon - kille- som hade sex var häftig men det var i åldern 13 -20 år sedan blev de vuxna (och en del tidigare än vid 20) dessutom var många oftast två eller kanske tre tjejer (om det var sant)

Nej jag vill inte ha en manlig slampa - även om jag har haft jättesvårt att komma loss från hans grepp
och han kan säga att han inte har haft ett grepp om mig - att det varit jag som inte velat fatta - men det är inte sant hans sätt av att ge och ta är verkligen ett hårdare och hårdare grepp
Dessutom är det sånt jag hela mitt liv börjat hoppas på (pga av min mamma - och stor del mormor)

gunnar känner inte till min historia - och jag tänker inte anklaga honom för den - men hans handlande är HAN ansvarig för och jag är inte den första han har använt det på så han är rätt så medveten om vad han gör....

Hur som helst - jag är fri idag!

Vad framtiden har i sitt sköte (som det heter fint) kan jag inte vara säker på eller ens veta
men idag är det en
rimfrostig härlig dag!

Gjorde nyss en dum sak

Inget som har med gunnar att göra alls - utan bara mig själv (egentligen) men det får mig att tappa taget om mig själv lite.
Jag förnedrar mig själv när jag gör det - och vill egentligen inte göra det

Kan inte säga att det är ett beroende i den bemärkelsen - men ändå något som får övertaget om mig ibland.
Jag måste komma på vad det är som gör att det får övertaget ibland men andra gånger inte...

Jag tänkte inte klanka ner på mig själv för det - för jag vet att det inte hjälper - även om jag varit sur ett tag här....
Nya tag - och be om hjälp att se vad som gör att det får övertaget de gånger det får det (för det är många gånger det kommer i mitt sinne men jag inte bryr mig om det)

Det är en bra kväll trots allt - lite trött men ändå

En fin dag

...har det varit idag....

Jag har ännu mer släppt taget om någon som jag aldrig har haft något tag om i alla fall

jag har bara varit fånge - jag har inte kunnat göra någonting och inte haft rätten att begära något eller ens knysta vad jag vill ha eller behöver
jag har varit fångad och fastkedjad - framtagen bara när fångvaktaren velat och funnit det intressant men inget för min skull bara för hans skull

jag är fri nu bara för att jag släppt taget - för det enda som tillåt fångvaktaren att hålla mig fången var hans sätt att manipulera mig att hålla kvar i honom

nu är DET över

Lördag - en härlig dag!

Det blir en fin dag!

från 6:e oktober 2011

Jag kan säga så här också;
Jag kan komma nära "elden" utan att bränna mig.
Jag sätter inte på mig skyddsdräkt för att inte känna värmen så jag kan vara närmare än vad som är sunt - eller i elden.
Jag springer heller inte in i elden och bränner mig på olika varma lågor.
Kommer elden närmare mig backar jag och har jag tagit ett steg för nära backar jag - till lagom värme.
Jag behöver inte ens längre stå kvar och se på elden - jag kan gå min väg (och kanske hitta något mer behagligt)
Elden symboliserar, här, allt skit som varit i mitt liv: jag har stannat kvar - med familjemedlemmar, i sk vänskapsförhållanden, förhållande och alla möjliga livssituationer trots skit - och bränt mig men haft på mig skyddsdräkt så jag inte känt något och behövt gå där ifrån.
När jag träffade gunnar slet jag sönder skyddsdräkten en liten bit i taget så när allt brast med honom då började jag springa i elden - utan skyddsdräkt - för det var det jag var van vid att göra tidigare, för att på något vis få det att funka....men nu brände jag mig allvarligt!
Jag kan inte springar runt i elden - men jag visste inte hur jag skulle göra för att inte göra det - jag ska inte bränna mig på en situation - oavsett om det gäller gunnar eller något annat i mitt liv!
Nu bränner jag mig inte när det gäller gunnar - nu när jag är hans vän!
Men var gång jag försökte att få bort honom ur mitt liv och ur mina tankar - brände jag mig och sprang i elden - nu gör jag inte det!

Jag vet inte vad som hände - men jag hann att bränna mig rejält en gång till - och då sprang jag verkligen iväg....

men sedan dess har saker hänt - och jag är absolut i ett annat läge idag
jag är sååååååååååååå tacksam för det

jag stod säkert och stampade vid kanten till elden - inte tillräckligt långt ifrån för att det inte skulle bli för varmt men inte heller så jag inte klarade av det
Är man van vid att känna smärta (utan att veta om det) så klarar man mer än vad någon kan ana och det har inte något med vad man tycker är klokt eller inte att göra - det är bara en vana.

Men till slut så -  så gick jag bara den väg som jag skulle gå (oavsett om det verkade klokt eller inte) och det fick mig fri....

Jag är så glad i dag - för jag är viktigast i mitt liv idag (och det gör inte mina barn mindre viktiga)
Jag klarar mig bra - och om gunnar är borta för alltid så är inte det slut på mitt liv för det.

Livet är härligt!

Det är så skönt....

...att se hur min blogg förändrats.
Jag känner mig lugnare - och behöver inte längre någonting/någon annan än mig själv
Jag är min bästa vän idag

Oj, vad jag önskar att det hade varit för länge sedan mitt liv hade sett helt annorlunda ut.

Jag har verkligen blivit tilltuffsad i barndomen - och det som är hemskast med det hela är att jag var för "normal" för att någon ens skulle kunna ana att jag haft det som jag haft det.

Ja, ja bättre sent än aldrig

ikväll ska jag ta det riktigt lugnt - eftersom jag inte är ledig denna helg (en av de få i min tillvaro som jag inte är ledig på) och borde fått vila
Gick och drömde om att få sova bort hela l´ördagen när jag kom på att just den här lördagen ska jag upp tidigare än vanligt (på vardagar)
men det blir bra!

så jag ser fram mot en härlig helg!

Fredag

Jag känner mig bara lycklig...

eller ska jag kanske säga välsignad?

Det känns bra i alla fall - för jag har kommit ut ur så mycket skit (som jag inte ens visste jag hade men som begränsade mitt liv)

Jag har funderat på att skriva om det hela i en berättelse - men inte alls exakt utan mer som i bildspråk

Jag får se hur det blir med det -
kanske det stannar i mitt huvud för mig att bearbeta eller...

En grå dag men nya möjlgheter finns där ändå